En liten hyllning...

...Till min underbara häst Dubai. Ja jag vet...hästar kan inte läsa och det finns ingen internetuppkoppling i stallet...Men jag vill trots detta hylla min fina häst. Han kom till mig vid precis rätt ögonblick. Jag hade blivit arbetslös, kände mig ensam och faktiskt lite rädd...Dubai kom in i mitt liv, sysselsatte mig, botade min ensamhet, stärkte mitt självförtroende och mitt mod.

.

Han har verkligen ett hjärta av guld. Jag har aldrig träffat en häst som tänker så mycket som Dubai. Han är rädd om sin omgivning, han är varsam och vänlig. En riktigt gentleman. Mes? Inte det minsta! Eller jo ibland...När läskiga stenar och hemska vattenpölar korsar vår väg, men han är stark, har en bestämd egen vilja och två rävar bakom varje öra.

.

Jag behövde honom, och jag tror att han kanske behövde mig lite också. Hästen som dansade hysteriskt i stallgången, var livrädd om man kom änns i närheten av hans öron, slet av kedjor i ren panik och kastade sig bakåt vid blotta anblicken av en sten på våra uterritter är nu min lugna fina, tålmodiga Dubai. Hästen som hästrädda mamma och totala nybörjare som Mr och lillebror vågar rida på. Hästen som en 5-åring kan leda in från hagen och som är så försiktig att han helst äter äpplen i två delar. Jag älskar verkligen den här hästen. Han ger mig så mycket glädje och utmaning, han får mig att le och svettas och han får mig att känna mig levade, varje dag.

.

En töntig hyllning? Lite kanske, men jag vill inte bara hylla Dubai utan jag vill hylla "egen"-tiden och betydelsen av att ha något att brinna för. Något som fyller en med glädje, förväntan och lycka. Något som får en att släppa vardagens måsten och tankar som snurrar i huvudet. Länge lev kärleken till en hobby!/ Mikabella