Saknar!...

...Åhhhh! Fick världens Dubbi-attack precis.

Gud vad jag saknar honom,och vad jag saknar att rida honom varje dag.

Han var verkligen en helt underbar häst.

Saknar honom...

Ögonsten.

...Dubai...Gud vad jag saknar honom. Satt och pratade med en hästintresserad kollega på skolan och genast kände jag en lite klump i magen. Har inte tänkte så mycket på det på sistonde, men när jag blir lite stressad, känner mig trött eller rastlös poppar han upp i mitt huvud. Fine Dubbi.
Vill gosa in mig i hans man, klappa hans lena mule och bara stå och njuta av hans sällskap. Saknar så det lugn han gav mig, hans snälla ögon, hans underbara personlighet. Aldrig behövde jag vara orolig när jag red honom. Han var nervig, men aldrig dum. Han ville aldrig göra något elakt. Visst kunde stenar vissa dagar vara farligare än något levande , vinden göra honom halvt galen och katten på ridbanan mer mördarbenäget än ett lejon, men han var aldrig dum. Jag kunde alltid läsa honom.

Saknar min häst.

Massor.

Nästan lite för mycket.

Lyckans Johanna som får pussa honom varje dag.

Istället för stallet får jag sysselsätta mig med att arbeta. :) Fotograferandet går jätte bra och jag är så glad för alla förfrågningar som hela tiden kommer in. Det gör mig så glad och faktiskt stolt. Stolt över att jag vågade tro på mig själv. Tack för ert stöd. det värmer så i hjärtat. 

Nu skall jag hämta min man på tåget för att sedan åka in till en klädbutik i stan på lite Vip-mingel och följae middag på restaurang med söta mama o daddis. Mysssssss. Behövs nu när man lite bortskämd av härlig sol och värme på Maderia återvänt till verkligeheten, vardagen och kylan. Det är verkligen höst nu.

Stora varam kramar till er alla!

MåndagsTema, frihet...

Frihet!

...det finns inte mycket som får mig att känna mig så fri, så bekymmerlös och så glad som när jag sitter på hästryggen. Jag släpper alla vardagens måsten, stress och funderingar. Befinner mig i nuet. Ingen tid för grubbleri eller oro.

Hjärtat ler.

Doftern av nyslaget hö. Fåglars kvittrande. En harre hoppar över ängarna.

Kossor lyfter rofyllt sina huvuden för att betrakta oss.

Ett rådjur med en liten kalv stannar upp och vädrar. Vi är inget hot. Hon vädrar lugn. Harmoni. 

Utan en tid att passa. Utan en negativ tanke. Bara vara i nuet.

Jag kortar tyglarna. Dubai vaknar till. Genast allert. Vad väntar?

Vi galopperar.

Vi svävar fram över fältet. Snabbt, snabbare.

Han frustar.

Öronen står rakt fram.

Han är lycklig.

Jag frågor honom om han galopperar snabbt nog?

Han accelererar. Full avglädje. 

Hans kraft, fart och energi sprider sig i mitt hjärta. 

Våra hjärtan slår i sammklang.

Mina ögon tåras. Av glädje, frihet och vind.

Vi är lyckliga.

MåndagsTema

Jag saknar honom.

Inte alla hästar hemma...

...Jag saknar honom. Mer än jag kanske erkänner. Det är väldigt tomt efter Mr Dubai. Söndagar brukade vara långa uteritt med någon stallkompis, pyssel och mys. Jag saknar hans varma mule, hans snälla ögon och hans härliga kraftfulla galopp. Det är inte bara en häst jag saknar utan det är en vän, hans personligheten och roliga små upptåg. 

Åh vad jag längtar efter en häst. En ny vän att lära mig saker tillsammans med, ett nytt äventyr. Dubai såg verkligen till att jag blev hästbiten...och han bet mig inte en enda gång...

Jag tittare efter hästar hela tiden, lite på skoj, men ganska mycket på allvar också...eller...jag drömmer. Jag affimerar som min svärmor hade sagt. Jag vill tro att jag någon dag hittar "min" häst och att jag är modig, tillräckligt rik och galen för att köpa den. Jag vill inte att mitt liv skall vara utan häst. Jag älskar att vara en hästtjej, och nu är det något som saknas i min lilla värld. Min värld är underbar, jag är lycklig och älskad, så jag skall inte på något sett klaga, men om jag skulle önska efter något som jag ser som en dröm är det att få ha en liten häst igen.

En dag så kommer den...min drömhäst...Och visst kommer Dubai stå som förebild för hur en riktigt bra häst skall vara. Alla andra hästar jag har haft kaninte mäta sig med honom. Han är verkligen en helt fantastisk häst och jag är så glad för att han har varit min.

...

...Nu har han åkt...

Mr Dubai...

Min Dubai.

...Jag trodde inte jag skulle bli ledsen. Att jag redan innan han har åkt skulle sakna honom så mycket.

Jag tycker det är lite svårt att erkänna hur mycket, och lätt, jag fastnade för Dubai. Den stirrige, vackre gentlemannen som har blivit en del av min vardag, och mitt liv. Jag är så tacksam för att jag har fått möjligheten att ha en så fin häst som Duabi. Jag älskar hans personlighet, hans känslighet och hans stora hjärta. Jag har aldrig träffat en häst som Dubai, och jag har aldrig haft så mycket känslor för en häst förut.

Men trots detta känns det rätt och det är ju mitt eget val. Jag och Dubai skall gå skilda vägar. Jag vet att han kommer få det fantastiskt fint dit han kommer och jag kan åka dit och pussa på honom ibland (ja du kan räkna med att jag kommer Johanna!) Är så kär i Mr Dubai. En förälskelse som inte kommer gå över i första taget! Han har varit hos mig när jag behövde honom som mest och jag ser honom som en riktig välsingnelse. :)

Tack vare Dubai kommer mitt liv alltid fyllas av hästar. Alla sorg, stress och oro sköljs bort i närheten av hästar. Hästarnas värld kommer allid vara en fristad. Jag är och kommer alltid vara hästbiten.

Så undrar du varför jag är lite ledsen så är det för han redan saknas mig. Jag känner lite stress, oro och rastlöshet. Vill gosa, pussa och krama honom så mycket jag bara hinner. Han skall känna sig som den mest älskade hästen i världen, för det förtjänar han.

Varför gråter jag när jag borde vara glad? Jag vill inte att det skall bli söndag...

Tack

Nojja och träningssug...

Rastlös och lite övergiven?

Jaha...Då var det väl tid att börja tänka på beach-10 nu då? Jag har efter en riktigt seg vinter inte riktigt kommit igång. Sjukdom på sjukdom har avlöst sig i min kroppoch jag börjar bli väldigt sugen på att få bli frisk och på att börja träna ordentlig igen. Äter penicilin för min bihåleinflamation just nu så löpning är väl inte helt ok? Var ute och powerwalkade med Mr igår kväll och det kändes verkligen härligt...tills i morse...Jag brukar alltid vakna innan klockan, men idagvar det svårt. Fick sega mig upp ur sängen, verkligen lyfta det ena benet över det andra och häva mig upp ur sängen. Tycker inte alls om när kroppen känn så! Jag vill vara den starka, pigga enerigfyllda Bella som jag är van vid.

Dubai vilar fortfarande då han har fått en inflamation i höger bog. Han ser ganska nöjd ut där han står och mumsar på de första små små gröna stråna i hagen, men lite rastlös är han nog allt. Han är väldigt glad när jag kommer för att ta in honom på kvällen. Gosar, puffar och vill vara nära.. 3 av de 5 stora hästarna har flyttat till ett nytt stall förra veckan och jag tror Dubai undrar var de tagit vägen. Jag rider inte, kompisarna är borta och det ekar konstigt i stallet. Kanske känner han sig lite övergiven? Usch stackars Dubbi! Har inte riktigt tänkt på det! Får åka och borsta, mata och pussa riktigt ordentligt på honom i eftermiddag.

Nu väntar engelska med 7:or följt av tre pass tyska. Spännande att vara vikarie. Ingen dag är sig lik!

Höga höjder...

Sir N

...Minst 172 cm över marken.

Dubai är ju inte så liten, 168, men med honom känns det som om jag rider en ponny. Han känns inte stor, tung eller skumpig att rida. Sir N däremot...Stor! Stor, långsam och lurig. Premiär red honom igår. Mjuk och fin och uppmärksam, men mina ben kändes allt för korta och det kändes som att åka runt i en stor båt. :) Man kände hur hästen lurpassade lite hela tiden. Han var bra sugen på att bocka lite, men med aktivitet och arbete kom han på andra tankar och slappnade av riktigt fint till slut. Tror han kommer bli en riktigt fin häst när han musklat på sig och blivit lite mer vuxen.

Mr Dubai

Har 2 hästar att pyssla om just nu eftersom jag är hästvakt åt 5-åringen Sir N i några dagar. Det är verkligen super roligt att rida en häst som är så olik sin egen. De är som natt och dag. Spännande och väldigt lärorikt att rida olika hästar. Man blir så lätt insnöad och blind. Dubai har ju vant sig vid mitt sätt att rida och Sir N är riden på ett helt annat sätt. Dubai är mer av "sportmodell" medans Sir N är av en grövre rejällare typ. Jag föredrar själv den lite "lättare" typen av häst pga min egen storlek, men det är riktigt roligt att få rida Sir N. 

Lite träningsvärk i magen har jag allt :)

Nu skall jag åka och pussa lite på dem och ge dem lite kärlek och uppmärksamhet.

 Ikväll skall jag få träffa sötaste Ann-Sophie. Det var så längesen och jag längtar efter henne. Mysssssssss!

 

SepiaScenes...

Mr Dubai

...I love this horse. He is the kindest, most lovable horse I could ever ask for. All the love I give him he return in dubble. Is he not beautiful? I am so lucky to have such a wonderful horse.

SepiaScenes

Love

Lycka...

...kallt ute men varmt i hjärtat.

Min fine Dubai...

...Han får mig alltid att le. Han är så vacker, så snäll och jag älskar honom verkligen. Han kanske inte är något imponerande för vissa, men i mitt hjärta är han verkligen en drömhäst. Visst han har sina sidor och sina dagar, men det har ju jag också. :) Man kan vara galen på honom, fundera på köttfärs, men lika snabbt  glömmer man bort varför och faller för hans charm.

Vad underbart det är att ha en häst. Jag är faktiskt glad varje dag för att Dubai finns. Jag har aldrig sett honom lägga öronen bakåt mot en människa, han är avvaktande men artig, väluppfostrad men han har en räv bakom örat och glimten i ögat. En gentleman med ett hjärta av guld. Han har verkligen en stor personlighet.  Eftersom jag vet att han är så snäll och aldrig elak,  kan jag inte annat än att skratta när han av glatta livet bockars sig fram över de snötäckta ängarna. Han är ju bara så glad! 

Fine, snälle, rolige Dubai.

Mikabella

MåndagsTema, Liten&Stor...

Stora Dubai, 168cm/500kg, och liten Mikabella, 157cm/50kg...Måste jag tillägga att jag står på tå? ;)

MåndagsTema- Liten & stor

Idag tänker jag fuska lite (!) Blir inte en bild som jag själv tagit idag, utan jag "lånar" en bild av min man. En bild på mig och min stora ståtliga häst, Mr Dubai. 

Han är stor och snäll, jag är liten och full av energi. På hans rygg kan jag se lång, komma upp och få en bättre vy över landskapen. Han måste tycka att det är skönt att ha en liten glad männsika på ryggen som inte tynger när vi hoppar höga hinder och i full galopp svävar fram över fälten.

Jag vill dela med mig av värmen och sprida lite sommarkänsla. Sommarljus, varma hästar som går ute hela nätterna i den svala brisen. Ingen tjock tråkig päls, inga klumpiga varma kläder. Nu längtar jag, nu vill jag att snön skall smällta och att dagarna skall bli längre och ljusare.

Hoppas att ni uppskattar bilden trots mitt lilla "fusk". ;)

Kram och klem / Mikabella

Min häst är bäst...

Ni får säga vad ni vill, jag tycker iaf att jag har världens sötaste häst.

...Min häst Dubai har gett och ger mig så mycket lycka. Han är en underbar häst och jag kommer verkligen sakna honom om intressenterna som skall provrida honom nu i veckan väljer att köpa honom. Halva jag vill ju att han skall sköta sig exemplariskt...andra halvan vill att han skall förvandlas till en rodeohäst och betee sig riktigt illa... ;) Nej såklart vill jag ju inte det egentligen, dessutom är chansen väldigt liten till att han skulle göra det, jag vill ju att han skall visa sin bästa sida. Man liksom bara grips av lite seperations ångest ibland.

 Känner jag honom rätt så kommer de antagligen att älska honom. Älska honom precis lika mycket som jag gjorde första gången jag såg och red honom. det var faktiskt kärlek vid första ögonkastet. Men men...Nya tider och nya utmaningar står för dörren. Jag är jätte glad för all tid jag får ha kvar honom, men samtidigt så har man ju lite släppt taget och funnit sig i att han skall säljas vidare.

Han är en så snäll och arbetsvillig häst. Han är vacker, godhjärtad och full av energi. Den som köper honom kommer verkligen köpa en hel del glädje och lycka. Ja för visst är det så, pengar KAN köpa lycka. Intresserad?

Kram / Mikabella & Dubbi

SepiaScenes...

The cold weather and all the rain and the power of time have created the most beautiful pattern on a door of a small house next to my stable.

SepiaScenes

Hi all my dear friends. Winter still got a tight hold of us here in Sweden. Snow keeps falling and the temperatur stayes under -+0C. Sure the snow is beautiful, but I am staring to get really bored with it. Ice, grey skyes and the cold wind hitting my face as fast as I leave the secure warmth of my house.

I long for sun to hit my face. I long for the warm felling of spring. Small green leafs on the trees, birds singing and bare ground to walk , ride and run on.

Mr Dubai and I.

I long to take my horse down to the seaside for a long fast gallop. To let him give it all. To fly over the sand. To see the ocean quickly pass me by. I long to feel alive! To feel the soft warm air in my face, feel my heart beat and hear the sound of my horses hoofs hit the ground. Faster and faster!

Well...Every sesson has its ups and downs. Im off to the stable to a short ride in the woods with my friends. The roads are covered in ice so we will have to take it really really slow and careful.

Love / Mikabella

Det kliar i kroppen....

Köttfärs?

...Jag har sååå svårt för att vara till besvär...Bara tanken på att jag kan vara till besvär får mig att stressat skruva på mig. Jag mår faktiskt illa. Ibland måste man ju be om hjälp, och jag vet ju att jag egentligen inte är till besvär eller är jobbig, men jag är så obekväm med tanke på det. Jag ställer i så stor mån som jag bara kan upp för andra och ser verkligen inte mig själv så en martyr eller en ängel när jag gör saker för andra, men ändå...

Jag hjälper folk och gör tjänster för att jag kan, har tid och/framför allt kanske därför att jag tycker om att göra människor glada. Det är så lätt. Något som är litet för mig kan ju betyda så mycket mer för den som behöver hjälpen.

Pga av detta har ett "tillgodo" konto hos de flesta och har väl egentligen all rätt att fråga om hjälp ibland, men jag vill inte att folk skall uppfatta min vänlighet och hjälp som ett sätt att skaffa mig favörer och hakar hos dem. Inte för att jag har baktankar, är för mesig för att kunna säga nej eller är utnyttjad.

Efter att jag ikväll har varit i ridhuset med min häst (han var helt fantastisk att rida!) började allt krångla. Dubai vägrade att gå på transporten, bilen batteri dog och min stackars underbare man höll på att bli tokig på min ewnvisa opstinata korkboll till häst. Pappas bil var sönder så han kunde inte komma och rädda oss, inga starkaplar att uppbringa på plats och mörkret började falla....Ush....Som tur är finns fantastiska stallkompisar! Kent funderade inte änns ½ sekund utan satte sig i  bilen och kom till undsättning. Efter en del pockande, linor och pådrivningar fick vi in hästslrället i transporten, fick igång bilen och kunde åka hem. Lättnad.

Känner mig så omständig bara....Mår lite illa, känner mig dum och det värsta....till besvär....Detta är någon jag verkligen behöver jobba med. Trots att Mr om och om igen bedyrar att jag inte är jobbig, att det inte är någon fara så känner jag mig så olustig...Har liksom förstört hela hans dag av snickeri pga något som jag ville göra...

Nej nu får jag skärpa mig . Sitter framför brasan och tinar nu. Egentligen var det ingen stor affär. Hästar är hästar och nästa gång går han säkert på utan att änns fundera. Tur att jag har så snälla män omkring mig. Mr har ett tålamod som är beundrandsvärt och Kent ett hjärta av guld. Dubai då? Han skulle kunna bli tacos om ni frågar just idag...Imorgon kommer jag antagligen höja honom till skyarna och älska honom igen. :) Tur att han är så söt...Kan lova att han hade legat riktigt illa till om han var ful ;) / Mikabella

Tema fredag, förväntan(sfull)...

FredagsTema- förväntan(sfull)

...Min stallkompis Marias lilla pärla Emelie kommer inskuttande i stallet. -Jag skall rida på Dubai idag!, kvittrar hon glatt. Va!? Skall du rida på Dubai. Är han inte för stor?, svarar jag henne (låtsas)förvånad och ler. Nej! Dubai är sååå snäll!, säger hon bestämt. Klart jag kan rida Dubai! Inga problem!

Självklart får hon rida på min stora fina häst. Dubai bär henne som den ovärderliga skatt hon är. Sakta, försiktigt. Emilie ler, strålar. Rak i ryggen, stolt lycklig och redan förväntansfull inför nästa ridtur.

Kan inte hjälpa att jag ler. Precis sån var jag också när jag var liten. Bestämd, modig och tuff. :) / Mikabella

Gårdagens ljus och mörker...

Söta lilla Emmi och stora snälla Dubai.

Ljus, energi och fröjd.

...min dag började sååå bra igår. Vädret var ljuvligt och det var nästan makalöst vackert i skogen och på fälten. Jag kunde inte annat än le där jag prommenerade jämte min snälla stora häst som varsamt placerade hovarna och balanserade upp den lilla lilla varelsen på ryggen. Lilla flickans mamma och jag pratade, skrattade och njöt av solen varma strålar. Dubai lunkade sakta och försiktigt på, Emmi log och inget störde vår glädje. Vilken energi kick!

Kanske var det just detta som gjorde att jag inte kände av mina biverkningar av vaccinationen? Jag var så glad för att jag mådde så bra. Armen kanske gjorde lite ont, men kände ingenting annat....tills jag kom hem... Allt börjadxe snurra, lederna protesterade och jag drabbades av frossa. Duntäcke, pyjamas, brasa och varm dryck, men inget hjälpte. Var lite läskigt att det kom så fort. Som tur är började jag redan igår kväll må bättre igen och idag känner jag ingenting. Öm i armen, men det kvittar :) Bättre lite frossa än svininfluensan. Är detta en indikation på sjukdommen så är jag mer än glad om vaccinet kan hjälpa mig att undvika den. Usch för att få svininfluensan!

Nu skall jag pyssla lite med fotoutmaningen MacroMonochrome. Skall visa upp lite ljuspunkter :) Massor av kramar på er sålänge! Nöff nöff. / Mikabella

Fotokonkurrans, Skuggspel...Kallt om fingrarna...

Fotokonkurrens, Skyggespill

...Vad kallt det är om fingrarna när man fotograferar. Solen visade sig en kort stund när jag var i stallet och då passade jag på att ta några kort på min prins. Så fort solen försvann kände man verkligen hur kall vinden var och att det är slutet av november.

Trots underställ, stickad tröja och fodrade stövlar så var jag faktiskt lite blåfrusen när jag kom hem. Mysig? Jag vet inte riktig...Är ju ett plus att man kan tända en varm brasa och dricka värmade the, men aj vad ont det gör i fötterna när de sakta tinar framör värmen från kamninen. / Mikabella

MacroMonochrome, Önskvärt....

...min önskan om en egen häst har blivit verklighet...

MacroMonochrome

Många bilder i monokrom idag...Grått ute och på bloggen, men färgglatt i hjärtat. :) Kram på er! Ses senare igen. ;) / Mikabella

Smygstart...

...Kunde inte hålla mig längre...Kanel, nejlika, kummin och ingefära...Doften av jul! Visst är det underbart?! Hela huset fylls av den ljuvliga, varma doften och den kalla vinden och kylan utanför känns inte så hotande längre. Julen är ju faktiskt på antågande. Jag är totalt tokig i jul. Nej inte bara p.g.a julklapparna, utan mest för alla dofternas skull, gemenskapen och värmen. Vi behöver en strimma ljus, något att se fram emot och något som väcker längtan nu när mörkret lägger sig över oss redan kl 16 och handskar är ett måste så fort man går ut.

Mitt första bidrag till julmys stämmningen bli cantuccis med smak av just kanel, nejlika, kummin och ingefära. Självklart blir det en sats med saffran framöver, men jag väntar lite till... :)

Mikabellas juldoftande cantuccis

2 ägg
3dl socker
200 gram nötter (hasselnötter och mandlar)
ca 4-6 dl mjöl. Degen får inte knådas för hårt och inte bli för torr.
1 msk vaniljsocker
1 msk bakpulver
1 krm salt
1 msk pepparkakskryddor ( finns bland kryddorna i butiken, enkelt och snabbt)

Vispa äggvitorna hårda och fluffiga tillsammans med saltet. Blanda äggulor med socker ock kryddor. Vänd ner äggvitorna i sockerblandningen, häll i de grovt hackade nötterna och rör i de siktade vetemjölet tillsammans med bakpulver. Rör så lite som möjligt. Degen skall inte blir för torr och fluffet i vitan inte förstöras. vänd upp degen på bakbord. Dela i 2 delar och forma till "limpor". Ca 3 cm höga och 5 cm breda. placera dem på bakpappersklädd plåt och grädda i ugn på 175C i ca 40 min. När kakorna är färdiggräddade, skär genast upp i diagonala bitar och låt svalna på plåten.

Mmmmm...Inte illa va?

Nu skall jag bege mig till stallet och min två pållar. Stora Dubai och lilla Jolly. Dressyr med markarbete och kanske något litet hinder står på schemat för Dubai, och för lillskiten Jolly gäller mjukgörande arbete. Får ta ett kort på honom idag så ni får se på den lille björnen. :)

Jolly? Ny häst? Nej...såhär är det, hans lilla ryttarinna har ramlat av så illa att hon spräckte mjällten och har totalt ridförbud i 2 månader. Som tur är har allt gått bra med henne och hon är uppe på benen och ser riktigt pigg ut, men det är lite läskigt att ett litet  fall kan slå ut så illa. Idas olycka har lett till att jag några dagar framöver har 2 hästar att rida. :) Ponnyryttare som man är, eller var, så måste jag erkänna attt det är lite skoj. Envis, lurig och pigg liten ponny kan vara både roligt och fruktansvärt irriterande, men framför allt kan det vara strålande bra för tålamodet. ;) Stackars lille Jolly. han är van vid att skutta lite hinder och ha det relativt lugnt...han måste tycka att jag är en pina som kräver koncentration, arbete och lydighet av honom. :)

Solen lyser och det ser inte ut att blåsa så mycket. Skönt! Efter stallet blir det hem och fortsätta med gårdagens städning. :) Kramar på er! / Mikabella