...Min stallkompis Marias lilla pärla Emelie kommer inskuttande i stallet. -Jag skall rida på Dubai idag!, kvittrar hon glatt. Va!? Skall du rida på Dubai. Är han inte för stor?, svarar jag henne (låtsas)förvånad och ler. Nej! Dubai är sååå snäll!, säger hon bestämt. Klart jag kan rida Dubai! Inga problem!
Självklart får hon rida på min stora fina häst. Dubai bär henne som den ovärderliga skatt hon är. Sakta, försiktigt. Emilie ler, strålar. Rak i ryggen, stolt lycklig och redan förväntansfull inför nästa ridtur.
Kan inte hjälpa att jag ler. Precis sån var jag också när jag var liten. Bestämd, modig och tuff. :) / Mikabella
7 kommentarer:
Hallå igen. Jag var här nyss och kommenterade en fredagsfärgsbild.
Förväntan kan sannerligen ta sig många former. Fin bild och fin liten berättelse till.
Så det strålar om tjejen.... underbar bild!
Ha´t himla gôrgôtt
Nina
Vilken känsla du fångat i bilden!
Den lilla "prinsessan" på den stora hästen.
Jag ler ett varmt leende när jag ser bilden och läser din text. Härligt med självförtoende och fantastiskt med djurens förmåga att anpassa sig.
:) Söt lite historia du berättar. Jag var oxå tvungen att le.
jamen!!!så underbar bild, välbalanserad och både Flicka och häst ser helt trygga ut.
Känner man Dubai så tror jag att till och med grävmaskinen skulle kunna starta bredvid, han skulle bara bita lite stadigt i bettet och tänka på sin dyrbara lilla vikt...
Och ja, det kunde varit du.
Underbar bild och tillika historia... Härligt.
Skicka en kommentar