Hej mina vänner. Vad roligt att ni har funderat, reflekterat och antagit utmaningen att svara på min första fråga. Alla har inte kommenterat eller gjort en inlägg, men många har berättat för mig att det har satt igång en tanke. Roligt! Denna vecka väljer jag att belysa Sonja68´s svar på frågan.
Jag har själv inga barn än och det är väldigt intressant att få en annan syn på egen/egotid än min egen.
Tack för ditt svar och engagemang Sonja! Jätte roligt att jag får publicera det och spridan din tanke.
Mina reflektioner på "EGOTID"- Sonja68
Egentid har jag lite av. Med 2 små barn, heltidsjobb, stort hus, krävande, sportande, ofta frånvarande make så blir det inte så mycket tid över till mig själv.
Den är dock ack så viktig, den där egentiden. För att jag ska orka.
För att inte utplåna mig själv så TVINGAR jag mig till lite egentid emellanåt.
Det kostar på, framför allt i planering, för att få till det. Men det är det värt.
Det kan vara:
- Att jag går på körrep en kväll i veckan.
- Att jag går på ett Yoga eller Aerobicspass.
- Att jag åker till bästa väninnan på en kopp kaffe och ett givande snack om livet.
- Att när vi åker slalom så säger maken: "Åk iväg själv och åk av dig ordentligt i de svarta backarna, så är jag med barnen".
- Ansiktszonterapi eller massage.
Det låter kanske fjuttigt, men för en tvåbarnsmor så är dessa små, små grejer en livsnödvändig egentid som man lär sig att uppskatta enormt. Det gäller bara att inte ha för höga krav, vilja ha för mycket och för ofta, då blir man lätt besviken. Det gäller att glädjas åt det lilla.
Egentid ska inte heller vara på alltför stor bekostnad av andra. Den skall inte tillbringas med dåligt samvete för att man lämnat t ex febriga, gråtande, mammasjuka barn hemma hos en lika febrig och risig pappa t.ex.
Därför väljer jag EGENTID istället för EGOTID.
På min egentid vill jag inte behöva tänka på någon annan än mig själv, inte ha dåligt samvete utan bara känna att det här är MIN stund och den är jag värd!
Vi fortsätter nästa helg och på fredag kommer frågan.
Ha nu en riktigt bra vecka och njuta av livet, nuet och det första vårtecknen.
Kram
1 kommentar:
Jag kan tycka så synd om de av mina abetskamrter som har små barn, ja de behöver inte vara så små barn förresten, som måste jobba så mycket, alltid behöva dra upp de små liven och dra iväg om morgonen. Jag förstår inte hur man orkar. Att hitta någon tid för sig själv...går det?
Värderingar i livet, prioriteringar, måste man ha den där resan? måste man ha det där huset, måste barnen gå på alla aktiviteter? Hinna tänka efter. Hur hinns det med? Ni duktiga unga kvinnor. Livet är dagarna som gick...maman
Skicka en kommentar