söndag 27 mars 2011

Undrar....


På egen hand tillverkade nyckelringar i koppar. Presenter till min underbara familj.

....Ja nu undrar jag väldigt mycket vad det är för liten människa som ligger i min runda, stora mage. Vilka egenskaper bär personen,. Humör, personlighet, utseende.. Jag vill veta! Jag vill träffa baby, lära känna baby, pussa baby! Kan inte längre tänka på något annat i mer än 10 minuter. Baby finns i tankarna hela tiden. Det är svårt att säga en mening utan att halka i på baby. Lilla rummet står klart, vagnen är bäddad, väskan packad. Jag oroar mig för damm på listerna, kanske baby blir sjuk av det? Jag viker de små kläderna om och om igen. Allt måste se fint ut, måste ligga  perfekt. Som en fågelmamma ordnar jag mitt näste. Det är lustigt att inte vara sig själv. Det är faktiskt lite skrämmande. Jag har senaste veckan plötsligt, från ingenstans, börjat samla på mig vatten. Om jag annars är nojjig är jag i mitt höggravida tillstånd nu närmast hysterisk. Utan sanns. Jag vet att det egentligen inte är så farligt, men jag kan inte hejda paniken..

Maken tittar på mig med sina lugna, rofyllda blick.  
"Det är ingen fara älskling, du är vacker! I mina ögon är du det vackraste man kan finna." 
"Neeeejjj...jag är ful! Du ljuger! Jag är tjock."  
Min ansikte har, i mina ögon, svullnat till Miss Piggy storlek. Det är inte jag i speglen! 
"Men älskling..." 
"Jag kommer ALDRIG bli smal igen!" 
Hysteriskt gråtade, uppgiven. Kan inte hejda mina tårar. Känns så hopplöst. Jag vill inte vara ful längre. Inte känna mig såhär. Osexig, klumpig, hopplös. Vill vara vacker. Mr håller mig hårt, kysser mitt hår.  "Min älskling..."

Stackars, stackars Mr. Hur skall han förstå? Vad skall han göra? Hormonerna rinner över. Sprutar. Jag kan inte kontrollera dem. Snart är längtan över. Så snart skall jag få hålla min baby. Hur det sen blir med min kropp är nog något jag i babybubblan kommer lägga på hyllan, men just nu är det den största fasan, skräcken och ångesten. Hur lång tid kommer det ta? Jag vill vara mitt vanliga lilla jag igen. Inte en flodhäst som inte kan knyta skorna, som sprattlar som en sköldpadda på vrångsidan när jag skall upp ur sängen, en flodhäst som desperat längtar efter att åter kunna sätta på sig sina vigselringar....

Tack älskling för att du aldrig blir arg eller irriterad på mig. Tack för att du lyssnar, även när jag är ologisk. Tack för att du alltid försöker. Jag älskar dig. Utan dig är jag halv.



Kramar //




8 kommentarer:

NJETT VON PLÄTT sa...

Vikten kommer förmodligen rinna av dig snabbt som attans när du väl kommer igång. Starka armar kommer du få av allt bebislyft och ståhej, starka ben och motion när du är ute och går/springer med vagnen. Perfekt tid också att bli mamma nu när det är vår och man bara vill ut! Önskar dig lycka till! Du grejjar allt och nojjor gör ju dig inte mer än mänsklig. :) Lycka till nu fina du! Massa energikramar till dig

Mr sa...

Du är fantastiskt!!

Pennelina sa...

Du vet, när barnet kommer så kommer du inte längre fokusera på din mage utan på att ni blivit fler i familjen :-D

Säger inget mer, för du vet det redan ;-)

Kramar från mig <3<3<3

Christine sa...

Igenkänning... så det skvätter om det ;) Sista tiden med Isak i magen blev jag nästan deppig av att känna den där flodhästkänslan. Jag som annars är försiktig med E-nummer och sånt, tröståt till och med lösgodis... åt köpt äcklig pizza och sånt. Skit samma liksom! Du kommer förmodligen att vara mjuk i kroppen efteråt, men det är en lättnad att vara av med magen. Sen så, rider du dig i form, tjolahopp! :)

Lycka till du "bästaste" vikarie! :) Förstår din längtan!
/Christine

Anonym sa...

"som en fågelmamma ordnar jag mitt näste"...min lilla allkonstnär...snart nog får vi en bok också, eller hur?
Man ska boa! man ska dra sig undan! Man ska bli trött på sin oigenkännliga kropp! Man ska gråta så det sprutar! man ska vara ynklig! Du är sååå normal man kan vara!
Allt blir till det bästa. Jag älskar dig, vackr vackra barn. Vi som står runt dig tycker så. Maman

Fru Hurtig sa...

Vattnet kommer försvinna direkt och vikten efter hand. Kom ihåg att det där är oviktigt, försök iaf. Dels har jag gått upp nu ju såklart dels gick jag upp massvis när jag var sjuk, då fanns det inget positivt som kom ur alla de där kilona tvärtom bara stor rädsla. Graviditet är tufft men belöningen god och när jag är sådär alldeles inte mig själv tröstar jag mig med att det är övergående. Och jag tycker inte ett enda dugg synd om männen, våra smarta män förstår mer än väl att vi genomgår något som saknar motstycke och kärleken till oss sitter inte i några kilon. Hoppas du får en bra sista väntan. Kram Jill

Emilia sa...

åh, du är för söt! är så glad för er skull. längtar tills jag får träffa bebis!
kramar!!

Marlin sa...

Mr är en perfekt man för dig som är så underbar!! Lycka!!

Related Posts with Thumbnails