Saknar...

...Mr Dubai.

Det är lite tomt utan honom.

Han var min tillflyktsort, min dröm, min vän, min glädje när huvudet kändes lite tung på axlarna. Egentid, min hobby, mitt bara vara. Jag kunde släppa alla vardagsgrubblerier, alla måsten, stress och oro när jag var i stallet. Han gjorde mig ännu gladare när jag var glad. Mer full av liv och energi. Han var min lyx.

Att ha något som bara är ens eget, något som får en att kännas sig ännu mer levande, en frizoon, det är lyx. Jag kan ju inte säga att mitt liv är särskillt jobbigt, orosfyllt eller stressigt, men de dagar som jag kände mig lite mindre tuff, de dagarna var stallet och Dubai en guldgruva. Jag uppskattar så den tiden jag fick med den fina hästen. Jag är så glad att Mr förstod, och förstår, vad hästar betyder för mig. Han låter mig få njuta av min glädje. Han har tålamod med mina 1000-tals hästhistorier, mina långa utlägg om unghästar jag vill ha, om avel, om vackra hingstar...

Hästar gör mig lycklig. Hästar får mig att andas lite fortare, får mitt leeende att bli lite bredare och de sätter en guldkant på mitt liv och min vardag. Jag vill gärna hitta en ny häst att rida. En häst som jag kan gosa in näsa i och bara stå och lukta på. Mysa, andas häst, stall och lycka.

Jag längtar efter den dagen så "min" häst står där. Den dagen då man hittar hästen med stort H. Hästen jag bara måste ha.

Att ha en hobby att brinna för är viktigt för mig. Att ha något som får hjärtat att slå lite snabbare. Livet är för kort för att inte unna sig en hobby att brinna för.

Vad är din största passion? Vad är din hobby?

Kramar! //