Fyra små fåglar...

Mormors fyra småfåglar som nu är mina fyra små fåglar.

Jag kommer alltid älska henne, lyssna till henne och hämta styrka i minnet av henne.

Torsdagsfoto - fyra

...Jag drömde om min mormor inatt. Hon kom till mig när jag verkligen behövde det.

Jag har ibland svårt för att tro på min egen talang och konstnärlighet, men kanske främst är jag så dålig på att utnyttja den. Tror aldrig jag är tillräckligt bra. Behöver överbevisas. Vill kunna mer hela tiden. Aldrig nöjd. Vill någon verkligen anlita mig, är det jag skapar något som någon skulle vilja köpa, sätta på sin vägg, uppskatta, ja till och med kanske älska? Jag vet ju kanske innerst inne vad jag kan och sålänge jag själv älskar det jag gör skall jag ju vara stolt och nöjd(?)

Min dröm?

Jo jag har varit väldigt rastlös, tvekar på mig själv, min framtid, mina mål i livet, mina möjligheter. Vilka bilder skall jag välja, satsa, utvecklas, chansa? Det är många frågor som snurrar i mitt huvud. Stressad på innsidan, glad utåt. Min familj är så stöttande och full av kärlek, men ändå är jag rädd för att göra dem besvikna. lik resten av min familj trodde mormor alltid på mig, och hon var stolt över mig. Hon lät mig förstå min skönhet, styrka och begåvning. Hon älskade mig så villkorslöst och jag saknar hennes värme, förståelse och uppmuntran. Det är så mycket jag skulle frågat. Tagit bättre vara på hennes kunskaper och vetande.

Vi fick en underbart sista möte och jag är i full frid med vårt förhållande, men jag kommer hela tiden på saker som jag glömde fråga. 

I min dröm kom hon till mig. Ryckte upp mig ur sängen, höll mig hårt och viskade gång på gång i mitt öra
 - Jag tror på dig. Du är min Mikaela. Jag vet att du kan. 

Stora minnen i små kroppar.

Även om jag har fått dem kommer jag alltid kalla dem "mormors små fåglar"

MacroLovers

Jag vaknade med andan i halsen, tagen och med hennes röst fortfarande ringande i öronen. Dröm eller verklighet? Känslan av hennes närhet var så påtaglig. Jag kunde känna hennes doft, hennes ord dröjder sig fortfarande kvar. Hon lugnar mig. Hon kommer alltid finnas här för mig. Hon kommer alltid stå mig nära. Så länge jag minns hennes känslor för mig kommer jag alltid kunna leta i dem för att finna styrka, glädje och tröst.

TorsdagsReflektion

Torsdagsreflektion, stanna upp...

...se dig omkring.
 Lev, njut och var glad över det du har och gråt inte över det som saknas.
 Man skall aldrig nöja sig, men man skall uppskatta, leva och utnyttja nuet.

Visst är det lätt att fastna i vardagens lunk och tristess. Man tar saker förgivet. Slutar bry sig. Slutar se. Slutar lyssna. Slutar se det lilla i det stora. Blir bortskämmd. Blir lat. Blir arrogant.

Öppna ögonen. Se den lilla lycka. Det vita i det svarta. Glädjen i vardagen. Lyckan i det enkla i livet.

Solen lyser inte alla dagar. Kanske hopar sin molnen och allt känns hopplöst. Tråkigt. Intetsägande. Raslösheten sprider sig. Man ser inte annat än problem. Jag vet. Jag har sånna dagar jag också. Men jag försöker så för att göra dem så få som möjligt. Det är så lätt att glida iväg i självömkan och oro.

Välj bort hopplöshet, tristess och oro. Välj glädje, välj kärlek och välj att se de små sakerna som faktiskt gör ditt liv så fantastiskt. Även svart som sot finns det ljus, glädjeämnen och något att känna värme inför.

Det man ger får man också tillbaka. Försök att le, försök att sprida glädje. Även de dagar du tror du inte har någon. Ett leende ger växtkraft åt ytterligare ett. Ett skratt föder skratt. En varm kram sprider energi och ger mängder tillbaka. Våga ge. Våga älska. Var inte grå för att din omgivning är det. Vägra bli en i mängden. Stråla röd! Klart lysande gul! Lime grönt och cerise! Tillsammans kan vi göra världen lite mer färgsprakande.

Man kan inte få det man inte ger.

Torsdagsreflektion

Torsdagsreflektion....

A little bit blue, but still hopeful.

Det kan vara väldigt bra att få ut sina känslor i ord ibland. Att erkänna för sig själv och för andra att man faktiskt inte alltid är så skärpt, glad och energifylld som det kan verka. Jag är ju en väldigt positiv person med en förmåga att alltid hålla mig på fötterna. Jag slår ifrån mig orolighet, ångest och besvikelse och stannar inte i det förflutna. Jag vill se framåt. Jag vill leva nu och imorgon. Inte gräva ner mig i saker som kanske kunde varit annorlunda om jag bara gjort si, sagt så, agerat snabbare...

Det är faktiskt mycket svårare att vara arbetslös än vad jag hade kunnat föreställa mig. Inte själva saken att vara ”ledig” hela dagarna, jag har mängder av saker att fylla dem med, men den här känslan av att vara oönskad, meningslös, okompetent. Den gnager faktiskt i mig. Jag håller gott humör, men ibland är det så svårt. Jag vet ju att jag har potential, glöd och arbetsvilja. Jag vill få en chans att utvecklas, att blomma och att göra nytta. Jag vill dela med mig av min positiva syn och anda. Jag vet att jag har mycket att ge både mig själv och andra. Mitt liv känns pausat. Att hålla sig positiv, att hela tiden ladda om efter motgångar och jobb intervjuer som inte leder till anställning är tufft. Särskilt när jag vet att jag inte får jobben pga att jag på papper inte har några kunskaper. Jag vill inte jobba inom butik igen. Eller vill och vill det utvecklar inte mig. Jag har större förhoppningar. Förhoppningar att lära mig något mer att bli något mer.

Jag ärså glad över mitt stora intresse för fotografi. Jag utvecklas varje dag och suger åt mig allt jag kan lära. Jag är stolt över min förmåga att vilja bli bättre, att kunna förstå och lära. Fotografering och bildbehandling gör att mina dagar får guldkant. Det ger mig något som känns värdefullt och meningsfullt. Jag skapar, jag håller min kreativitet brinnande och jag delar med mig av mig själv. Mina bilder speglar mig, mina käslor, mina drömmar och mina ambitioner. 

Jag vill inte fastan i negativiteten och låta den dra ner mig. Jag har ju så mycket att vara glad över. Mitt underbara hus, min egen tid, min förmåga att se de roliga och positiva i det lilla och min stöttande och fantastiska omgivning.

Veckans reflextion, erkännande och tankar.

Kram på er och tack för tiden ni ger mig varje dag. Jag värdesätter den högt. / Mikabella

TorsdagsReflektion