Vägen till lycka, Våga le...

Ett leende smittar!

Ibland tänker man lite för mycket på sig själv. Man lever i sin bubbla. Jag slås oftare och oftare av hur svårt det har blivit för människor att släppa in okända människor på livet. Man skall sköta sitt eget. Det är väl helt ok, men det jag inte riktigt kan förstå är människor som tittar på mig som att är jag är fullkomligt korkad när jag ler mot den när vi möts på en öde väg under en promenad. Jag brukar i och för sig strunta i detta och alltid hälsa i alla fall, men jag menar hur farligt kan det vara att säga hej? Jag vill inte stanna och prata, jag vill bara vara vänlig. Jag talar vänligt till jobbiga telefonförsäljare och försöker ha tålamod med griniga männsikor på ICA, men är det till någon nytta? Bryr sig människor? Skall jag fortsätta försöka få människor att le eller jag skall jag sluta? Kanske blir de bara mer irriterade och förvirrade av min glädje?

Man skall vara generös. man skall ge av sig själv, man skall ge av den glädje man har. Ett leende smittar, en tanke växer. I en värld där människor blir mer och mer egoistiska glömmer vi bort att ge. Vi glömmer bort att gåvor inte måsta kosta något, att de inte behöver vara stora.  En hjälpande hand kan vara till större lycka en pengar, ett leende mer gnistrande än en diamat, ett vänligt ord värt mer än dyrbar parfym. Att våga ge av sig själv kan vara svårt. Att öppna upp, att sänka garden. Vi kan resa över hela världen på bara något dygn, men att gå över till närmaste grannen kan ta år. 

Sen finns de alltid dem som ger för mycket, som ger mer än vad de har. De tömmer sig själva för att fylla andra. Sakta skapar en skugga av det man egentligen är. Självuppoffring är vackert, men kan också vara farligt. Det ligger inget fel i att ge till andra allt man har men när man börjar ge mer än vad man har är det bara en fråga om tid innan man utan kraft måste ge upp. Ett hopplös uppgift. Tömmer man sitt inre är de gåvor man ger inte längre något värda. Man får inte glömma att det faktiskt kan vara lika viktigt att få som att ge. Ett leende som inte besvaras suger energi, sura kommentarer, irritation i luften och arga blickar tär på själen. Börja hälsa glatt på dem du möter på vägen till jobbet, vinka på barnen som väntar på skolbussen, ge en okänd människa ett leende, beröm grannen för den nya rabatten de anlagt. Jag lovar att den lilla energi och möda det kostar kommer generera det dubbla tillbaka. Jag uppmanar er att hälsa på minst 10 okända människor idag! Le som om du precis blek tänderna, nicka glatt åt busschauffören eller bilister du möter, och skratta åt kollegans trista skämt!

Kram //