Mina andetag...

 Förra sommaren hade den precis påbörjats, denna underbara resa. 

Min resa från bara mig till mamma. 

...Plötsligt är allt så annorlunda, samtidigt precis som vanligt. Stannar upp, håller min anda. Små små andetag. Små nya andetag. Jag kan minnas det som om det vore igår. Hans inträde i mitt liv. Hans närvaro så ny, så självklar. Hans andetag mot mitt bröst. Mina andetag i takt med hans. Hur fort jag hopplöst förlorade mig. Hopplöst och utan räddning eller slut förälskad. Aldrig igen min egen. Aldrig mer bara jag. Jag ger dig mitt liv, all min kärlek och alla mina andetag. Så okontrollerat förälskad är jag. Djup. Bottenlöst. Utan krav. Ärligt. Jag är hans mamma. Han är mitt barn. 

Har ni tänk på att en förälder alltid måste älska sitt barn, men ett barn behöver inte älska sin förälder. Vi vinner och gör oss förtjänta och värdiga deras kärlek. Jag skall göra allt för att få hans självklara kärlek. Är det alltid så lätt? Är det en dans på rosor? Jo trött är jag (men det är ju självklart)och lite irriterad kan jag väl erkänna att jag är ibland det också, men en dans på rosor är det faktiskt (ja med en tagg i foten ibland då kanske) och aldrig skulle jag säga något annat än att jag blivit välsignad med det vackraste barnet i världen. Han skall alltid känna sig älskad hos mig. Han skall aldrig tveka. Jag önskar att jag för honom alltid är den mamman han önskar. Den bästa. Om jag har någon plan? Några knep? Nej jag får gå på magkänsla. Jag lita på min modersinstinkt och följa mitt hjärta. Jag skall fortsätta sjunga för honom tills han är så stor att han ber mig sluta.

Jag älskar mitt nya liv. Mitt liv fullt av blöjor, skrik och vilda påhitt. Aldrig kunde jag väl drömma om att jag skulle vakna kl 6 på morgonen och drabbas av en otrolig längtan efter att få höra glad barntjut.

Mitt hjärta har blivit större sedan lille V kom, och det fortsätter att blir än större för varje skratt, upptång och kram. Det är stort, vackert och ljuvligt att få älska på detta sätt.

Den lille arge, VIII

Kramar

Den lille arge, VII

Kramar

Den lille arge, VI...

Kramar

Den lille arge, V...

Kramar

ABCTema, E...

Eftertanke...

...Tid, rum, djupa andetag. Regnet slår mot rutorna. Vinden viner.

 Bara vara.

Glömma vardagen, glömma alla måsten.

Njuta av nuet. Njuta av avsaknaden av aktivitet.

Ensam, tillsammans.

Tysta bara sitta jämte varandra. Läsa, bara vara. Vi talar utan ord. Vi stannar i vår lilla värld idag.

 Inga måsten. Regnet fortsätter att slå mot rutorna. Vi stannar här.

Ensamma, tillsammans.

ABCTema - E

Den lille arge, IV

Kramar

Den lille arge, III

Inspiration & kreativitet - budskap

Kramar

Den lille arge, II

Kramar

Introducerar Den Lille Arge....

Han ser arg ut, han ställer till med hyss. Han kommer ge oss så tänkvärda ord varje lördag framöver. Han är kanske inte så hemska som han ser ut? Den lille arge vill inte att vi skall dömma innan vi sett helheten. Ibland behöver man vara arg. Ibland måste ilskan få komma ut. Man kan inte vara snäll ocm man inte ibland får vara lite stygg.

Kramar från oss

Den lille arge och

En läsares svar, VeckansFråga....

Hej mina vänner. Vad roligt att ni har funderat, reflekterat och antagit utmaningen att svara på min första fråga. Alla har inte kommenterat eller gjort en inlägg, men många har berättat för mig att det har satt igång en tanke. Roligt! Denna vecka väljer jag att belysa Sonja68´s svar på frågan.

Jag har själv inga barn än och det är väldigt intressant att få en annan syn på egen/egotid än min egen.

Tack för ditt svar och engagemang Sonja! Jätte roligt att jag får publicera det och spridan din tanke.

Mina reflektioner på "EGOTID"- Sonja68

Egentid har jag lite av. Med 2 små barn, heltidsjobb, stort hus, krävande, sportande, ofta frånvarande make så blir det inte så mycket tid över till mig själv.

Den är dock ack så viktig, den där egentiden. För att jag ska orka.

För att inte utplåna mig själv så TVINGAR jag mig till lite egentid emellanåt.

Det kostar på, framför allt i planering, för att få till det. Men det är det värt.

Det kan vara:

- Att jag går på körrep en kväll i veckan.

- Att jag går på ett Yoga eller Aerobicspass.

- Att jag åker till bästa väninnan på en kopp kaffe och ett givande snack om livet.

- Att när vi åker slalom så säger maken: "Åk iväg själv och åk av dig ordentligt i de svarta backarna, så är jag med barnen".

- Ansiktszonterapi eller massage.

Det låter kanske fjuttigt, men för en tvåbarnsmor så är dessa små, små grejer en livsnödvändig egentid som man lär sig att uppskatta enormt. Det gäller bara att inte ha för höga krav, vilja ha för mycket och för ofta, då blir man lätt besviken. Det gäller att glädjas åt det lilla.

Egentid ska inte heller vara på alltför stor bekostnad av andra. Den skall inte tillbringas med dåligt samvete för att man lämnat t ex febriga, gråtande, mammasjuka barn hemma hos en lika febrig och risig pappa t.ex.

Därför väljer jag EGENTID istället för EGOTID.

På min egentid vill jag inte behöva tänka på någon annan än mig själv, inte ha dåligt samvete utan bara känna att det här är MIN stund och den är jag värd!

Vi fortsätter nästa helg och på fredag kommer frågan.

Ha nu en riktigt bra vecka och njuta av livet, nuet och det första vårtecknen.

Kram

Lycka? Insikt? Egotid?...Veckans fråga.

Jag funderar mycket över vardagen och små händelser omkring oss. Vad har jag för kvaliteter? Hur ser min omgivning mig? Jag är för dålig på att se min egen styrka och mina talanger. Jag behöver bli bättre på att skryta. Skall vi hjälpas åt? Att skriva att man är duktig, att våga erkänna sina brister, kunna stödja andra i morgång och att glädjas med varandra i medvind är beundransvärt. För mig är det en svår sak, men en nödvändig sak att skriva. Det jag skriver erkänner jag. Det ger mig styrka och självförtroende. Att se sina goda sidor är lika viktig som att våga blotta sin svagheter. Behöver inte vara stora saker, men även små saker kan väga ton. 

I slutet av varje vecka kommer jag börja ställa en fråga till er.

 Ni behöver inte svara, men jag vill uppmuntra till tanke. Vi funderar och reflekterar tillsammans under helgen.

 Era svar kan styrka, inspirera, peppa, motivera och intressera andra. Kanske svara för att rensaka dig själv?

Ibland kan en tanke och ett svar sätt igång så många hjul.

Vad/vem får dig att le en grå dag? Vem inspirerar dig? Vad gör du för dig själv? Ger du dig själv välförtjänt egotid? Tid som bara är din? Vigd åt ditt största intresse?

Om du inte vet så kan ske du skall fundera lite?

Min egotid är tid som ger mig en chans att göra saker för mig själv. Saker som får mig att känna mig stark. Saker som förverklkigar mig själv.  Träna, fotografera och till en stor del viga tid till Dubai. Han ger mig glädje, utmaning, en känsla av att vara behövd och jag tvingas ta ansvar. Han är känslig och känner av minsta stress eller irritation. Han är lugn med mig, lycklig. Betyder det att han ser trygghet, lugn och godhet i mig? Jag vill tro att det är så.

Min egotid ger mig utrymme för min egen person, men också för en annan värld. Stallet är en annan värld än min vardag. Här har jag vänner jag kanske inte annas umgås med. Människor jag kanske annars aldrig lär känna. Man släpper vardagens många måste och är i stunden. När man rider kan man inte låta tankarna flyga iväg. Man måste vara närvarande i nuet, i stunden, i rörelsen. Jag släpper grubblerier, vardagslunk och måste. Jag får tillbringa tid med mig själv och göra något för mig själv. Min tid för mig själv är viktg. Den ger mig styrka, lugn och nödvändig energi för att kunna ge mer av mig själv till min omgivning.

Jag och min man har tre liv. Mitt, hans och vårt. Tillsammans skapar de tre harmoni.

Veckans fråga från mig är: Egotid? Hinns det med? Mindre viktig? Livsviktig?

 Vill du så skriv ett inlägg i din egen blogg och länka vidare till mig och det här inlägget. Har du ingen blogg eller bara vill ge ett kort svar så lämna en kommentar. Alla är välkomna och jag hoppas att ni är några som antar utmaningen.

Kram

Ut med hakan och sträck på dig!...

FredagsFärger - blått & vitt

Man får manipulera verkligenheten dagar som dessa. En grå slöja ligger över himlen och fälten täcks av den tjocka vita snön. Ibland måste verkligheten redigeras för att bli lite bättre. Grått byts mot blått och turkost, vitt och lila. Jag behöver färg, ljus och värme. Stannar nog kvar i sängen en liten stund till...

Jag är stolt över de bilder jag skapar. Jag är stolt över allt jag har lärt mig på så kort tid. Jag är stolt över min kreativitet och mitt öga för färg och form. Jag är stolt över att jag vågar "skryta" lite. Jag har så svårt för att se och erkänna min egen kunskap och talang. Kritisk, undvikande. Komplimanger värmer så men rinner av så fort. Jag måste våga tro på mig själv mer. Bli ännu bättre på att erkänna att jag är stolt. För stolt är jag faktiskt. Jag är stolt över att vara stolt.

Våga sträcka på ryggen, ta komplimanger på allvar, var stolta, våga skryta och tala väl om dig själv.

Att se sina tillgångar är lika viktigt som att erkänn sina brister.

Så ut med hakan och sträck på dig!

TemaFredag- stolthet

Kram på er / Mikabella

Torsdagsreflektion....

A little bit blue, but still hopeful.

Det kan vara väldigt bra att få ut sina känslor i ord ibland. Att erkänna för sig själv och för andra att man faktiskt inte alltid är så skärpt, glad och energifylld som det kan verka. Jag är ju en väldigt positiv person med en förmåga att alltid hålla mig på fötterna. Jag slår ifrån mig orolighet, ångest och besvikelse och stannar inte i det förflutna. Jag vill se framåt. Jag vill leva nu och imorgon. Inte gräva ner mig i saker som kanske kunde varit annorlunda om jag bara gjort si, sagt så, agerat snabbare...

Det är faktiskt mycket svårare att vara arbetslös än vad jag hade kunnat föreställa mig. Inte själva saken att vara ”ledig” hela dagarna, jag har mängder av saker att fylla dem med, men den här känslan av att vara oönskad, meningslös, okompetent. Den gnager faktiskt i mig. Jag håller gott humör, men ibland är det så svårt. Jag vet ju att jag har potential, glöd och arbetsvilja. Jag vill få en chans att utvecklas, att blomma och att göra nytta. Jag vill dela med mig av min positiva syn och anda. Jag vet att jag har mycket att ge både mig själv och andra. Mitt liv känns pausat. Att hålla sig positiv, att hela tiden ladda om efter motgångar och jobb intervjuer som inte leder till anställning är tufft. Särskilt när jag vet att jag inte får jobben pga att jag på papper inte har några kunskaper. Jag vill inte jobba inom butik igen. Eller vill och vill det utvecklar inte mig. Jag har större förhoppningar. Förhoppningar att lära mig något mer att bli något mer.

Jag ärså glad över mitt stora intresse för fotografi. Jag utvecklas varje dag och suger åt mig allt jag kan lära. Jag är stolt över min förmåga att vilja bli bättre, att kunna förstå och lära. Fotografering och bildbehandling gör att mina dagar får guldkant. Det ger mig något som känns värdefullt och meningsfullt. Jag skapar, jag håller min kreativitet brinnande och jag delar med mig av mig själv. Mina bilder speglar mig, mina käslor, mina drömmar och mina ambitioner. 

Jag vill inte fastan i negativiteten och låta den dra ner mig. Jag har ju så mycket att vara glad över. Mitt underbara hus, min egen tid, min förmåga att se de roliga och positiva i det lilla och min stöttande och fantastiska omgivning.

Veckans reflextion, erkännande och tankar.

Kram på er och tack för tiden ni ger mig varje dag. Jag värdesätter den högt. / Mikabella

TorsdagsReflektion

En liten energikick...

Färg färg färg!

Blir du som jag snart galen på avsaknaden av färg? Visst är det underbart att det har varit en riktig vinter med snötäckta vidder och minusgrader, men nu börjar jag tröttna rejällt.

 Vitt överallt...Visst är det vackert när solen strålar och får naturen att glittra, men disiga, mulna dagar som idag blir man nästan tokigt. Allt är bara vitt och grått...Oinspirerande och nästan lite hämmande.

Man är tvungen att köpa hen tulpanbukett efter tulpanbukett för att skapa lite ljus och liv i sin närmiljö. Man behöver lite peppning dagar som dessa. Det är svårt att hålla huvudet högt och känna sig levande. Det är inte lätt att försöka vara kreativ när man in te hittar någon inspiration eller energi i naturen. Jag tycker det är tråkigt nu...Väldigt väldigt tråkigt. Jag behöver verkligen nya utmaningar och nya mål. Det kliar i hela kroppen och jag har svårt för att känna lugn. Sakta men säkert kryper sig rastlösheten och osäkerheten på....

För att ni inte skall bli tokiga som jag bjuder jag här på lite färg, ljus och glädje! Visst blir kylan utanför lite mindre påtaglig och visst får ni lite lite vårkänslor? Kallt och vitt utomhus, varmt och färgglatt inomhus :) Man måste försöka tänka possitivt, andas, finna ro och glädje i det lilla. 

Kram på er mina fina vänner. / Mikabella

Hurraaa!...

  

Fokus, andas, koncentera mig...

...jag älskar min häst! Inte ett enda bocksprång på en hel timmes hoppträning! Mjuk, lydig men full av energi. Possitiv energi. Energi som fick honom att jobba istället för att bete sig som en pajas (matten var hyffsat glad över 45 min bockning förra träningen...) uppföra sig som den suveräna hopphästen han faktiskt är! :) 

Nu skall matte bara bli lite mer vältränad så hon orkar sitta emot, samla och rida igenom varje språng, sväng och avsaktning. 

Min tränare, Eamon Hickey, påminner gång på gång;

Mickaila! Du måste andas! In på 4, ut på 5! Andas!

Ja jag skalla träna...Både på konditionen, styrkan och på att andas. Utan att andas kommer man ingenstans. Så alla mina vänner, andas in och räkna till fyra, andas ut på fem. :) Tänka, andas och hålla lugnet. Inte helt lätt för ett litet yrväder...

Sov gott / Mikabella

MacroMonchrome, nycklar...

En liten vän  i nyckelknippan. Han är grön, galen och alldeles underbar :) Har är en av lirarna i The Stringdoll Gang, heter Monster Man och har förmågan att se det vackra i det fula. En väldigt bra egenskap att besitta tycker jag. Han påminner mig om att inte dömma i förväg och försöka se det bra i det som kan verka hopplöst.

MacroMonocrome - nycklar

Kram på er mina vänner! / Mikabella

Foto-triss, fult...

...Bortglömt, oälskat, fult. Den forna lilla sommarkollonin har lämnats i skugga. En liten stuga som tidigare givit kärlek, idyll och längtan skänker nu endast missnöje, irritation och en känsla av oro.

Fler bilder på temat fult hittar du hos Foto-triss
...för fler bilder på det lilla oönskade huset kika här...

Jag har ett uppdrag till er...

I mina frostiga rabatter. Så härligt med de starka färgerna mot den bleka morgonen och isen.

.

...Nu är jag inte sjuk längre! Vägrar! Är kanske lite snuvig, men det räknas inte. Skall snart iväg till stallet för en låånnng härligt ridtur runt bokskogar, ner till hav och härliga långa galopper. Jag är så lyckligt lottad! Skall ta med mig Dubais kompis Johannes och min vän Magnus och jag tror det kommer bli riktigt roligt! Mangnus är ju inte rädd för att släppa tyglarna nere på stranden :) Håll i manen här kommer vi!

.

.

Vaknade upp till en ljus rosa himmel och frost idag. Kallt men sååå vackert. Nu är det vinter på riktigt. Dubais annars korta lena päls börjar växa och han är lurvig som en liten nalle på halsen. Skall försöka raka honom tror jag. Inte lätt då han hatar att bli ryktad, klippt eller änns klappad upp vid öronen. Ja ja....tålamod, massor av fjäsk, äpplen och tid...massor av tid.

.

.

Vill också pass på att om igen påminna om Rosabandets insamling till förmån för bröstcanser. Jag är välsignad som inte har behövt se någon i min närhet drabbas, men det är så många som är mindre lyckligt lottade. Kvinnor i alla åldrar. Kvinnor i mitten av livet. Din gåva behöver inte vara stor. Många bäckar små.... Inte bara pengar kan vara en gåva. Så till mitt uppdrag då. Jag vill uppmana och be er om en tjänst...Kramas! Kramas i massor och våga dela med dig av dig själv. Säg alla snälla ord som du tänker. Låt den som förtjänar det få veta hur duktiga den är, uppmuntra den som har det lite tufft, krama den som är glad, kram den som är ledsen, le åt personen du möter i hissen, betala någons parkeringsavgift, ge bort en kaka på konditoriet. Sprid värme. Lev idag och låt andra bli glada och stärkta i din närvaro. Imorgon kanske allt ser annorlunda ut. Vi vet inte alltid vem som behöver energi, vem som behöver en extra klapp på axeln. Chansa inte. Ge till alla. Jag vet att det inte är lätt alla dagar och ibland har man inte energin, men positivitet har en förmåga att generera i mer positivitet. Jag hoppa och vill tro att om man ger får man också tillbaka.
.
I eftermiddag skall jag fotografera min vän Annica och hennes lilla familj. Skall verkligen bli jätte roligt! Så kul att få chansen att utvecklas, utmanas och jag är tacksam för hennes förtroende. Pirrar lite i magen av spänning och längtan :) Kram på er så länge. / Mikabella

Foto-triss, rosa...

Sluta aldrig hoppas...

...ta vara på det du har...

...och lev livet, varje dag....

...För att uppmärksamma RosaBandet och kampen mot bröstcanser har Foto-triss denna veckan tema rosa. Jag har valt att visa det genom bilder på saker som får mig att le och som får mig att uppskatta allt jag har. Vackra saker, god mat och trevliga fester med mina vänner. Vänta inte till imorgon med att berätta för dina nära hur mycket du älskar dem och vad de betyder för dig. Lev, andas och njut. Fånga dagen. Uppskatta det du har och de du har omkring dig. Alla är inte lika lyckligt lottade. Älska nu, var inte för stolt för att erkänna dina brister och misstag och förlåt, imorgon kanske det är för sent.../ Mikabella