Lycka? Insikt? Egotid?...Veckans fråga.

Jag funderar mycket över vardagen och små händelser omkring oss. Vad har jag för kvaliteter? Hur ser min omgivning mig? Jag är för dålig på att se min egen styrka och mina talanger. Jag behöver bli bättre på att skryta. Skall vi hjälpas åt? Att skriva att man är duktig, att våga erkänna sina brister, kunna stödja andra i morgång och att glädjas med varandra i medvind är beundransvärt. För mig är det en svår sak, men en nödvändig sak att skriva. Det jag skriver erkänner jag. Det ger mig styrka och självförtroende. Att se sina goda sidor är lika viktig som att våga blotta sin svagheter. Behöver inte vara stora saker, men även små saker kan väga ton. 

I slutet av varje vecka kommer jag börja ställa en fråga till er.

 Ni behöver inte svara, men jag vill uppmuntra till tanke. Vi funderar och reflekterar tillsammans under helgen.

 Era svar kan styrka, inspirera, peppa, motivera och intressera andra. Kanske svara för att rensaka dig själv?

Ibland kan en tanke och ett svar sätt igång så många hjul.

Vad/vem får dig att le en grå dag? Vem inspirerar dig? Vad gör du för dig själv? Ger du dig själv välförtjänt egotid? Tid som bara är din? Vigd åt ditt största intresse?

Om du inte vet så kan ske du skall fundera lite?

Min egotid är tid som ger mig en chans att göra saker för mig själv. Saker som får mig att känna mig stark. Saker som förverklkigar mig själv.  Träna, fotografera och till en stor del viga tid till Dubai. Han ger mig glädje, utmaning, en känsla av att vara behövd och jag tvingas ta ansvar. Han är känslig och känner av minsta stress eller irritation. Han är lugn med mig, lycklig. Betyder det att han ser trygghet, lugn och godhet i mig? Jag vill tro att det är så.

Min egotid ger mig utrymme för min egen person, men också för en annan värld. Stallet är en annan värld än min vardag. Här har jag vänner jag kanske inte annas umgås med. Människor jag kanske annars aldrig lär känna. Man släpper vardagens många måste och är i stunden. När man rider kan man inte låta tankarna flyga iväg. Man måste vara närvarande i nuet, i stunden, i rörelsen. Jag släpper grubblerier, vardagslunk och måste. Jag får tillbringa tid med mig själv och göra något för mig själv. Min tid för mig själv är viktg. Den ger mig styrka, lugn och nödvändig energi för att kunna ge mer av mig själv till min omgivning.

Jag och min man har tre liv. Mitt, hans och vårt. Tillsammans skapar de tre harmoni.

Veckans fråga från mig är: Egotid? Hinns det med? Mindre viktig? Livsviktig?

 Vill du så skriv ett inlägg i din egen blogg och länka vidare till mig och det här inlägget. Har du ingen blogg eller bara vill ge ett kort svar så lämna en kommentar. Alla är välkomna och jag hoppas att ni är några som antar utmaningen.

Kram