Torsdagsreflektion, stanna upp...

...se dig omkring.
 Lev, njut och var glad över det du har och gråt inte över det som saknas.
 Man skall aldrig nöja sig, men man skall uppskatta, leva och utnyttja nuet.

Visst är det lätt att fastna i vardagens lunk och tristess. Man tar saker förgivet. Slutar bry sig. Slutar se. Slutar lyssna. Slutar se det lilla i det stora. Blir bortskämmd. Blir lat. Blir arrogant.

Öppna ögonen. Se den lilla lycka. Det vita i det svarta. Glädjen i vardagen. Lyckan i det enkla i livet.

Solen lyser inte alla dagar. Kanske hopar sin molnen och allt känns hopplöst. Tråkigt. Intetsägande. Raslösheten sprider sig. Man ser inte annat än problem. Jag vet. Jag har sånna dagar jag också. Men jag försöker så för att göra dem så få som möjligt. Det är så lätt att glida iväg i självömkan och oro.

Välj bort hopplöshet, tristess och oro. Välj glädje, välj kärlek och välj att se de små sakerna som faktiskt gör ditt liv så fantastiskt. Även svart som sot finns det ljus, glädjeämnen och något att känna värme inför.

Det man ger får man också tillbaka. Försök att le, försök att sprida glädje. Även de dagar du tror du inte har någon. Ett leende ger växtkraft åt ytterligare ett. Ett skratt föder skratt. En varm kram sprider energi och ger mängder tillbaka. Våga ge. Våga älska. Var inte grå för att din omgivning är det. Vägra bli en i mängden. Stråla röd! Klart lysande gul! Lime grönt och cerise! Tillsammans kan vi göra världen lite mer färgsprakande.

Man kan inte få det man inte ger.

Torsdagsreflektion