A little bit blue, but still hopeful.
Det kan vara väldigt bra att få ut sina känslor i ord ibland. Att erkänna för sig själv och för andra att man faktiskt inte alltid är så skärpt, glad och energifylld som det kan verka. Jag är ju en väldigt positiv person med en förmåga att alltid hålla mig på fötterna. Jag slår ifrån mig orolighet, ångest och besvikelse och stannar inte i det förflutna. Jag vill se framåt. Jag vill leva nu och imorgon. Inte gräva ner mig i saker som kanske kunde varit annorlunda om jag bara gjort si, sagt så, agerat snabbare...
Det är faktiskt mycket svårare att vara arbetslös än vad jag hade kunnat föreställa mig. Inte själva saken att vara ”ledig” hela dagarna, jag har mängder av saker att fylla dem med, men den här känslan av att vara oönskad, meningslös, okompetent. Den gnager faktiskt i mig. Jag håller gott humör, men ibland är det så svårt. Jag vet ju att jag har potential, glöd och arbetsvilja. Jag vill få en chans att utvecklas, att blomma och att göra nytta. Jag vill dela med mig av min positiva syn och anda. Jag vet att jag har mycket att ge både mig själv och andra. Mitt liv känns pausat. Att hålla sig positiv, att hela tiden ladda om efter motgångar och jobb intervjuer som inte leder till anställning är tufft. Särskilt när jag vet att jag inte får jobben pga att jag på papper inte har några kunskaper. Jag vill inte jobba inom butik igen. Eller vill och vill det utvecklar inte mig. Jag har större förhoppningar. Förhoppningar att lära mig något mer att bli något mer.
Jag ärså glad över mitt stora intresse för fotografi. Jag utvecklas varje dag och suger åt mig allt jag kan lära. Jag är stolt över min förmåga att vilja bli bättre, att kunna förstå och lära. Fotografering och bildbehandling gör att mina dagar får guldkant. Det ger mig något som känns värdefullt och meningsfullt. Jag skapar, jag håller min kreativitet brinnande och jag delar med mig av mig själv. Mina bilder speglar mig, mina käslor, mina drömmar och mina ambitioner.
Jag vill inte fastan i negativiteten och låta den dra ner mig. Jag har ju så mycket att vara glad över. Mitt underbara hus, min egen tid, min förmåga att se de roliga och positiva i det lilla och min stöttande och fantastiska omgivning.
Veckans reflextion, erkännande och tankar.
Kram på er och tack för tiden ni ger mig varje dag. Jag värdesätter den högt. / Mikabella
8 kommentarer:
Tack för att du vill vara med och skriva av dig.
Jag tillhör dem som aldrig varit arbetslös, lyckligt lottad.
Men jag var däremot under många år gift med en man som var och är långtids arbetslös, så jag vet vad det kan göra med den och de i dess omgivning som berörs.
O bilden ...den är helt underbar.
den utstrålar possitivitet.
många energikrama.....
Konst på hög nivå!
Du borde anordna en foto utställning!
Dina bilder är verkligen fantastiska skulle absolut köpa att foto för att ha som tavla!
Kramar
Det vi skapar är en spegel av vårt inre. Du har en vacker själ :-)
Kramar från mig
Ja, det är inte roligt att vara arbetslös -det har jag själv varit i perioder (dock inte nu). Min sambo är arbetslös och det påverkar hela familjen på olika sätt. Men det är bara att hoppas på att det ska bli ljusare framöver -lycka till!
Håller mina tummar och tår att du ska få "napp" framöver. Eller kanske du ska reflektera över möjligheten att gå i en helt annan riktning i stället. Ur arbetslöshet har flera av mina vänner hittat till helt nya utmaningar som förändrat dem ch deras liv till det positiva. Glöm inte bort ingenting är omöjligt! Vacker bild, precis just en Mikaela bild :-) Kram från Mie.
Aaaa så vackert men... frostigt och inte för gulligt. Som din kaamrat på bloggen komentera,en spegel av det inre. Du är vacker.
Känner igen det med att livet är på paus. Så känner jag med pga utbildningen, eftersom det är det jag ska göra efter är "mitt liv". Dumt bara att fastna i sådana tankar. Men behåll din passion för det du vill göra så kommer alla pusselbitar falla på sin plats slutligen. Det är något jag tror på även om man kanske inte förstår det förrän senare.
Skicka en kommentar