Vardag i stallet...

En vinter dröm eller ett snökaos?

Självklart har hästarna gått så långt ner som möjligt i våra enorma hagar när jag kommer för att ta in dem för dagen. Pulsa genom knähög snö, vissla, locka...Pulsa på...Hästarna tittar på mig som om jag vore dum i huvudet. Komma här och störa när de har så mysigt i snön. Efter 10 minuter av seriös ben och rumpmuskel träning kommer jag fram till dem. De äter, bryr sig inte. Dumma hästar!

Plötsligt exploderar Sir N och flyger i luften, Gumman hakar på och tillsammans trissar de igång Zindy och Johannes. Dubai ser mycket konfunderad ut. -Inte skall man väl bråka nu när min människa kommer! Akta henne! Jag blir rädd och min snälla häst ställer sig som en mur mellan mig och de busiga, bockande, sparkande och ystra hästarna. Vilken gentleman!  

Jag gömmer mig bakom Dubai. Man är inte så stöddig när 4 stora hästar får för sig att "busa" lite. De menar ju inget ont, men de har ju inte alltid full kolla på var de har benen och på hur stora de faktiskt är.

Hästarna som förstår att det är dax att komma in till mat och värme sätter av i full galopp mot stallet. Dubai tittar på mig; -Kan jag hänga på? Vill ju inte verka mesig...Måste hänga med flocken.

Han går försiktigt undan från mig och sätter sedan av i full fart efter sina vänner.

Ja ja...Är jag egentligen förvånad? Nej inte det minsta. Hästarna anseer väl att jag är den perfekta leksaken? De är som småbarn som fnissar och springer undan så for man försöker fånga dem. Jätte roligt....

Åhhhh! Varför skall man alltid behöva gå längst ner i hagen för att när man väl når hästarna se hur se försvinner i full karriär mot stallet?! Gud vad de tycker att det är roligt att retas! Grrrr! Tur är att de står som ljus och väntar på mig när jag äntligen, efter pulsande och kämpande, anfådd och svettig kommer fram till ingången av hagen. De puffar på mig, fjäskar, ber om ursäkt. -Ta mig först, ta mig först.

En del av min vardag,

Vanlig Vardag- Annelies Fotoblogg.

Kram / Mikabella