Mikaela lutar sig mot den blanka bruna pälsen, viskar något. Ett dovt muller inne i den blanka bringan.
Vi går ut och jag får sitta upp.
Jag är 150 cm lång, kanske 49 kg tung. Han är... enorm.
Hans vackra människa ställer sig i mitten och håller lektion. Han lyssnar och gör det han tror jag ber honom om.
Det slutar med att han uppgivet går in i mitten till henne som han älskar och som kvidande fnittrar i mitten.
"men ..alltså, hon tryckte där och jag och sen så..tung åt höger och jag..." Jag hör hur han talar.
Han är känslig.
Intelligent på det sätt en häst är det, känslig. En sorts intelligens.
Har ni sett reklamen? Är man stor måste man vara snäll.
Dubai vet sin storlek och styrka. Han hör med sin intelligens att krypet på ryggen inget begriper. Så, det är upp till honom.
Sen ska hans människa ge honom arbete.... ha!!! Öronen rakt fram, ögonvitor vita, vida näsborrar, böjd nacke, välvd rumpa. Kraftpaket.
Intelligent, känslig.
Nu visar vi vilka vi är, du och jag. Giv it to me!!
Hon är så arg!!!! han är så glad!!!
Och gladast är jag som står där jag står och inte sitter där uppe.
Att sen hon, är en liten räka...puhhh handlar inte om det säger Dubai, hon är lika stark som mig.
Det ligger nåt i det...
Maman
4 kommentarer:
Åh mamma! Vilket underbart inlägg. Vackra ord och så vackert formulerat! Välkommen till bloggen mamma! Du är hjärtligt välkommen. Älskar dig! Kom snart tillbaka med nytt inlägg. Jag älskar det! :) Tack. Du är så gullig.
Mera Birgitta på bloggen! :-) En superblogg blev om möjligt ännu bättre!
Vad var det jag sa ;-) Ser fram emot mer...
Kram till er alla!
Vilket härligt blogg inlägg, man längtar till sommaren av det och till er i Falkenberg! Ska bli trevligt att läsa mer av dig här! Ge min käre bror o Mikaela var sin stor kram från mig när du träffar dem! Kram på dig Bitte från mig Åsa
Skicka en kommentar