Tut tut! Det är roligt...tills man kör fast.
...Tass, tass, tass...Bonk...Oahhaaaa maaaammmmaaa!... Vända. Tass, tass, tass... Bonk...Oahhhhoooo! Rätt som det är sitter han där bakom mig. Trodde han var i vardagsrummet. Valentin börjar få kläm på gåstolen nu. Min lille kille är inte så liten längre. Han skrattar förnöjt. Tittar på mig. Tass, tass, tass... Jag skall bara kolla här borta mamma...
"Ta vara på tiden, det går sååå fort." Ja ja tänkte man. Det göt väl inget om det går lite fort. Vill ju att han skall le, att han kall gripa efter saker, rulla runt, sitta, krypa....Stopp och belägg! Min lille baby växer så fort. Nu kan jag förstå vad alla menade. Tiden flyger iväg. den lilla killen på 2550g väger helt plötsligt 7500g och kan sitta själv! Han äter gröt, han rullar runt utan bekymmer, han sitter! Behöver han mig inte längre? Snart är tiden över för amnings mys i soffan, snart vill han bara äta dillkött och potatis. Min lille baby. Mamma hinner inte med. Min lille lille baby....