Vägen till lycka, Våga älska...

2011 var året då jag började ge mig själv beröm för det jag gör. Jag klappade mig själv på axeln, sträckte på mig. Började våga tro på mig själv. Allt tack vare en kamera. En kamera jag fick i födelsedagspresent av min man 2010. En Canon 450D fick mig att åter börja älska fotografering, vetgirighet och arbetslöshet fick mig att lära mig Photoshop, en kreativ ådra som ropade "skapa!" fick mig att våga fotografera mitt första bröllop. Det blev bra, ja inte lite bra, det blev jätte bra. Jag njöt, jag skrattade, hjärtat bubblande, magen fylldes av fjärilar. Kanske är det så att jag besitter en talang? Ja, jo, det måste vara så. Jag blev flitigt anlitad som fotograf, utvecklades, blev än mer förälskad i att fånga ögonblick. Under 2011 har jag fått äran att fotografera än fler bröllop och redan är flera datum för 2012 inbokade. 

Jag blir mer och mer förälskad i det jag gör, men fortfarande har jag svårt för att på fullo tro på komplimanger och beröm jag får. Är det verkligen bra? Efter varje jobb jag gjort kommer ångesten över mig. Jag blir så lätt självkritisk. Vill göra allt perfekt, vill göra alla nöjda. Är de verkligen nöjda? Ja, Mikaela! Ja de är nöjda, Andas. Dina bilder är vackra. Men duger...Är det tillräckligt? Nej sluta nu, måste säga till mig själv. Inte vara så självkritisk. Sätter mig ner, tittar igenom materialet en gång till. Ja det är bra! Det är riktigt bra. Jag är stolt. Det blev precis så bra som jag ville. Varför bli så nojjig? Varför klanka ner på sig själv utan anledning? Ja jag vet inte varför jag gör så. Typiskt kvinnligt?  

Men jag lär mig. jag har ett gott själförtroende i grunden. Det är nog så att jag helt enkelt tänker lite för mycket ibland...Tankar som gör mig stressad, men samtidgt gör att jag håller min kreativitet och kvalitet på topp! 

Älskar du dig själv? Vågar du säga "jag är riktigt bra på dethär!"? Om, heja dig! om inte, vad kan du göra för att förbättra ditt självförtroende. Vem i din närhet kan hjälpa dig? Jag lovar dig att om du vågar fråga får du också svar. Ibland behöver man få saker berättade för sig för att kunna se dem själv. Det behövde, och behöver fortfarande, jag.

2012 skall jag lyssna mer på min omgivning när de berättar för mig hur duktig jag är. Jag skall suga åt mig som en svamp istället för att baktala och förminska mig själv. Att tycka att man själv är bra, tillräcklig, jag kanske rent av bäst är en styrka. Våga tro på sig själv är stort, utmanande och livsviktigt. Visst ligger det mycket sanning i att älska sig själv innan man kan älska andra. Finns inte passionen för jaget vattnas snart själen ur. Att vara självkritiskt är viktigt, men att vara allt för hård och orättvis mot sig själv sätter bara käppar i hjulet. 

Kramar //