Han sover så tryggt i sin faders famn. Starka armar som bär honom, en hjärta fullt av kärlek som håller honom. Lille Melker är älskad från första ögonkastet. Det syns i hans fars ögon.
...Ett trygg barn är något av det vackraste man kan se. Så avslappnat, rofyllt. Det smittar av sig. Man slappnar själv av, andas lugnare, sänker tempot, släpper stressen. Förlorar sig i de milda anletsdragen. Drömmer sig bort. Tankarna går till min egen son. Min lille Valentin som ligger i sovrummet och sover. Jag har smugit upp tidigt, tidigt för att få lite tid att arbeta i ro. Ibland blir längtan för stor. Det är bara en vägg som skiljer oss åt och några få minuter isär, men jag kan inte låta bli. Måste gå och titta på honom. Lukta, höra hans små andetag. Han är så vacker. Mitt hjärta svämmar över. Han är min! Han är verkligen min. Det är så overkligt, nästan magiskt. En liten människa, en egen person. Så liten men redan så full av personlighet. Kärleken har fått en ny dimension. Det har blivit något annat, något starkare, något annorlunda. Kärleken till sitt barn är något som jag inte riktigt kan beskriva. Den är så okonstlad, så naturlig. Jag kan inte annat än att älska honom. Han behöver inte älska mig, men jag kommer alltid, alltid att älska honom. Han är en del av oss, av mig och mitt livs kärlek. Min man. Min vackre, godhjärtade, underbare man. Kärleken till honom har även den fått en ny innerbörd, ett nytt djup. Mitt liv är inte längre bara mitt eget. Det är deras, det är vårt. Utan dem är jag inte hel. Jag älskar dem utan förbehåll eller kontroll.
Kramar //
mikaelawien@hotmail.com - 070- 667 53 53
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar