På egen hand tillverkade nyckelringar i koppar. Presenter till min underbara familj.
....Ja nu undrar jag väldigt mycket vad det är för liten människa som ligger i min runda, stora mage. Vilka egenskaper bär personen,. Humör, personlighet, utseende.. Jag vill veta! Jag vill träffa baby, lära känna baby, pussa baby! Kan inte längre tänka på något annat i mer än 10 minuter. Baby finns i tankarna hela tiden. Det är svårt att säga en mening utan att halka i på baby. Lilla rummet står klart, vagnen är bäddad, väskan packad. Jag oroar mig för damm på listerna, kanske baby blir sjuk av det? Jag viker de små kläderna om och om igen. Allt måste se fint ut, måste ligga perfekt. Som en fågelmamma ordnar jag mitt näste. Det är lustigt att inte vara sig själv. Det är faktiskt lite skrämmande. Jag har senaste veckan plötsligt, från ingenstans, börjat samla på mig vatten. Om jag annars är nojjig är jag i mitt höggravida tillstånd nu närmast hysterisk. Utan sanns. Jag vet att det egentligen inte är så farligt, men jag kan inte hejda paniken..
Maken tittar på mig med sina lugna, rofyllda blick.
"Det är ingen fara älskling, du är vacker! I mina ögon är du det vackraste man kan finna."
"Neeeejjj...jag är ful! Du ljuger! Jag är tjock."
Min ansikte har, i mina ögon, svullnat till Miss Piggy storlek. Det är inte jag i speglen!
"Jag kommer ALDRIG bli smal igen!"
Hysteriskt gråtade, uppgiven. Kan inte hejda mina tårar. Känns så hopplöst. Jag vill inte vara ful längre. Inte känna mig såhär. Osexig, klumpig, hopplös. Vill vara vacker. Mr håller mig hårt, kysser mitt hår. "Min älskling..."
Stackars, stackars Mr. Hur skall han förstå? Vad skall han göra? Hormonerna rinner över. Sprutar. Jag kan inte kontrollera dem. Snart är längtan över. Så snart skall jag få hålla min baby. Hur det sen blir med min kropp är nog något jag i babybubblan kommer lägga på hyllan, men just nu är det den största fasan, skräcken och ångesten. Hur lång tid kommer det ta? Jag vill vara mitt vanliga lilla jag igen. Inte en flodhäst som inte kan knyta skorna, som sprattlar som en sköldpadda på vrångsidan när jag skall upp ur sängen, en flodhäst som desperat längtar efter att åter kunna sätta på sig sina vigselringar....
Tack älskling för att du aldrig blir arg eller irriterad på mig. Tack för att du lyssnar, även när jag är ologisk. Tack för att du alltid försöker. Jag älskar dig. Utan dig är jag halv.
Kramar //