Efterlängtad...

...Ja verkligen! Är redan lite inne i en bubbla. Och ja jag erkänner, jag är pinsamt dålig på att uppdatera! Tiden bara springer iväg. Jag hinner inte fotografera det minsta och min hjärta och hjärna tänker bara baby, baby, baby. Imorgon är det bara 1 månad kvar till beräknad ankomst! 1 månad...Inte alls länge. Längtar. Skall bli så skönt att få träffa pyret, att återfå något av sin rörlighet och att få börja den nya tiden i livet. En ny spännande tid. en tid full av frågetecken, av funderingar och av utmaningar. Men också en tid fullproppad av kärklek, av ömhet och av personlig utveckling. Jag skall bli en mama. Någons mama. Det är lite svårt att greppa, att ta till sig. Mr skall bli någons pappa. Tillsammans skall vi leda, uppfostra, älska denna lilla varelse som skänkts åt oss.

Det lilla rummet står snart klar. Jag har målat den lilla spjälsängen och en liten byrå med 5 lådor är snart klar. Mr har skruvat upp hyllor och tapetserat. Sängkläder frånn Lexington är beställda och de första kläderna inhandlade.Det bubblar lite i magen och jag får nästan för mig att det kommer en liten extra spark när jag går in över tröskeln till det lilla rummet och säger till pyret att här skall du få bo. Ditt helt egna rum.

Ja du lilla baby. Snart är det tid för dig att komma till oss. Du är efterlängtad, redan älskad högt och vi är båda så nyfikna på att få träffa dig. Jag klappar min runda magen utan att riktigt tänka på att att jag gör det. Det känns som om det är dig jag klappar då. Min lilla baby. Vårt lilla barn.