Det kliar i kroppen....

Köttfärs?

...Jag har sååå svårt för att vara till besvär...Bara tanken på att jag kan vara till besvär får mig att stressat skruva på mig. Jag mår faktiskt illa. Ibland måste man ju be om hjälp, och jag vet ju att jag egentligen inte är till besvär eller är jobbig, men jag är så obekväm med tanke på det. Jag ställer i så stor mån som jag bara kan upp för andra och ser verkligen inte mig själv så en martyr eller en ängel när jag gör saker för andra, men ändå...

Jag hjälper folk och gör tjänster för att jag kan, har tid och/framför allt kanske därför att jag tycker om att göra människor glada. Det är så lätt. Något som är litet för mig kan ju betyda så mycket mer för den som behöver hjälpen.

Pga av detta har ett "tillgodo" konto hos de flesta och har väl egentligen all rätt att fråga om hjälp ibland, men jag vill inte att folk skall uppfatta min vänlighet och hjälp som ett sätt att skaffa mig favörer och hakar hos dem. Inte för att jag har baktankar, är för mesig för att kunna säga nej eller är utnyttjad.

Efter att jag ikväll har varit i ridhuset med min häst (han var helt fantastisk att rida!) började allt krångla. Dubai vägrade att gå på transporten, bilen batteri dog och min stackars underbare man höll på att bli tokig på min ewnvisa opstinata korkboll till häst. Pappas bil var sönder så han kunde inte komma och rädda oss, inga starkaplar att uppbringa på plats och mörkret började falla....Ush....Som tur är finns fantastiska stallkompisar! Kent funderade inte änns ½ sekund utan satte sig i  bilen och kom till undsättning. Efter en del pockande, linor och pådrivningar fick vi in hästslrället i transporten, fick igång bilen och kunde åka hem. Lättnad.

Känner mig så omständig bara....Mår lite illa, känner mig dum och det värsta....till besvär....Detta är någon jag verkligen behöver jobba med. Trots att Mr om och om igen bedyrar att jag inte är jobbig, att det inte är någon fara så känner jag mig så olustig...Har liksom förstört hela hans dag av snickeri pga något som jag ville göra...

Nej nu får jag skärpa mig . Sitter framför brasan och tinar nu. Egentligen var det ingen stor affär. Hästar är hästar och nästa gång går han säkert på utan att änns fundera. Tur att jag har så snälla män omkring mig. Mr har ett tålamod som är beundrandsvärt och Kent ett hjärta av guld. Dubai då? Han skulle kunna bli tacos om ni frågar just idag...Imorgon kommer jag antagligen höja honom till skyarna och älska honom igen. :) Tur att han är så söt...Kan lova att han hade legat riktigt illa till om han var ful ;) / Mikabella