Arg!...

.
Alltså....Onödiga kommentarer är så nedtryckande och det gör mig verkligen ledsen. Jag kan ta negativ kritik och irritation om den är befogad och riktigt, men när jag blir orättvist behandlad för att andra är stressade, trötta och otillräckliga fixar jag inte. Jag är en snäll människa. Jag försöker alltid kramas när det behövs, le, peppa och hjälpa till. Jag vill inte ta skit. Jag hatar att vara arg. Jag verkligen HATAR det. Jag vill vara glad.
.
Så...nu har jag fått skriva av mig. Förlåt för en liten flod av negativitet, men ibland måste man bara få "skrika". :) Jag har jobbat väldigt mycket senaste tiden o inte haft tid, ork eller motivation till att blogga. Jag serverar, åker hem, sover, går upp tidigt, rider, åker till jobbet, kommer hem o stupar i säng osv... Saknar er och saknar att skriva. Hoppas verkligen att jag snart får tid och en fullproppad inspirationskälla att hämta godbitar ifrån och ork att dela med mig av den :) Händer ju en hel del roliga saker på jobbet, men man tänker liksom inte riktigt på det när man är mitt upp i det hela. :)
.
En till anledning till min frånvaro här på bloggen är för att jag har varit lite ledsen..."Min" Dubai skall säljas. Har ju vetat det hela tiden, men när jag fick beskedet "på riktigt" så brast faktiskt hjärtat. Jag grät...grät...grät...Ush. Nu när det hela har sjunkit in så är det ganska ok. Jag kommer verkligen sakna honom. Han är en drömprins, men det är nog dax att jag utmanar mig själv lite mer och kanske siktar in mig på att köpa en yngre häst. En häst jag kan utveckla från start, som jag kan utbilda och växa med och kanske börja tävla med så småningom :) Dubai har varit ett stöd, en vän och en sååå stor glädje, men det är kanske dax att låta honom "gå". Han har lärt mig massor, men jag tror jag vill utvecklas ännu mer...Jag tror jag är mogen och jag tror jag vågar, vågar skaffa en unghäst.... :)...kanske inte idag, kanske inte imorgon, men inom en inte allt för avlägsen tid.
.
Det jag faktiskt är mest "rädd" över med att "förlora" Dubai är att jag inte skall göra slag i saken och köpa en ny häst, att jag ska sluta rida och att jag skall skjuta allt framför mig. Tiden går ju så fort och ofta "fegar" man ur...Jag vill inte att det ska hända! Jag vill inte!!
.

Nu ska jag krypa ner i soffan med min man. Min fina snälla, vackre man. Har knappt sett honom på flera dagasr och jag längtar efter att få ligga när honom och bara vara. Bara vara nära, bli kramad, bli pussad och känna hans värme, hans lugn och han underbara doft. Åh vad jag älskar den där mannen... :) Jag är så lyckligt lottad!

.
MASSOR av kramar. Tack för att ni kikar in varje dag, tack för att ni inte ger upp hoppet om mig och tack för att jag får skriva av mig. Det känns så skönt nu...Klumpen i magen är borta. Tack. / Mikabella