Krigszon...

Lenande the med citron och honung för en ömmande hals.

Jag vet att bloggen har varit väldigt dåligt uppdaterad senaste veckan och jag ber om ursäkt för detta. Anledningen är det krig som min kropp befinner sig i. Har hostat, hostat och hostat. Stackars liten babys har fått åka runt som en vante i mammas mage och har inte alls varit särskilt nöjd. Lungorna känns komprimerade och magmusklerna protesterar. Det är inte roligt, inte det minsta. Min snälla man åkte, på sin födelsedag, med mig till farbror doktorn igår och där fick jag luft rörskatarr med början till lunginflammation som diagnos. Penicillin och hosmedicin har sats in, och jag måste erkänna att efter bara en dags så börjar det känns bättre. Kan andas lite bättre, hostan är inte riktigt lika tung och kroppen värker inte riktigt lika mycket. Så skönt. En sådan befrielse att kunna andas, att kunna sova längre än 20 minuter innan hostattackerna åter sätter in. Inte frisk än, men nu ser man iaf ett litet ljus i tunneln. Underbart.

Kryper ner under den tjocka, underbara pälspläden jag fick av svärmor i julklapp och sätter igång en film. Brygga en kopp varmt the och skära upp en skål med iskall frukt. (har lite ångest för att det saknas melon och charoner) Sen skall jag duscha. Duscha så varmt så att skinnet knoppar sig. Underbart. Bästa stunden på hela dagen när man är en sjuk, lite ynklig blivande mamma.  

Kram på er.