Inspiration
...Här sitter jag, tårögd, imponerad, skräckblandad förtjusning...Finalen av "Biggest Loser" visas på tv. Jag kan inte hjälpa det. Jag kan inte byta kanal. Jag kan inte annat än att facineras, inspireras, hänföras. Människor som var hopplöst förlorade, utan framtid, möjligheter och självrespekt förvandlas. De springer maraton, de förvandlas från flodhästar till vältränade atleter. Från skräckslagna förlorare föds starka vinnare. Jag älskar att se hur deras själförtroende kommer tillbaka, hur de väcks ur dvalan de levt i. Hur de inte bara kroppslig och fysiskt utan även mentalt förändras och återföds. Jag ser hopp.
Visst är det oerhört amerikansk, visst är det ibland allt för mycket, men jag kan ändå inte fördömma. De som de gör är något bra. Visst är det sorgligt att en hel nation har sånna oerhörda häsloproblem, men de försöker iaf göra något litet åt det. Kanske borde vi här i norden börja tänka oss för redan nu. Jag ser redan skolbarn på 8år som är större än mig. Otäckt, skrämmande, skandalöst! Visst för vissa enstaka kan det vara sjukdomsrelaterat, visst kan alla "trilla" dit, men barn! Oskyldiga, ovetande barn. Barn utan kontroll över sin kost, sina motionsvanor, sina liv! Jag blir så arg, så ledsen och rädd. Varför gör man så mot sina barn?
Jag har aldrig var överviktig, snarare tvärtom under tonåren, men har alltid haft träningsnojja och höga krav på mig själv. Jag avskyr att "lägga på mig", 1-2 kg räcker för att jag skall känna mig som en säck potatis. Ibalnd har det varit jobbig att vara så självkritisk, men det har också lett till att jag är stolt över mig själv, över min kurviga figur och min form. Min mamma har alltid varit min förebild och min vägledning. Hon är alltid så vacker. Aldrig för smal, aldrig för stor. Aldrig för mycket, aldrig för lite. Hon är perfekt i mina ögon. Tack mamma för att du är precis som du är.
Kram, klem och puss!
9 kommentarer:
Ja det er fascinerende at se den forandring et stort vægttab kan give :-)
Jeg ser ikke selv de udsendelser, men ser så heller ikke særligt meget TV (undtagen når der er svensk krimi på skærmen)....
Jeg er meget enig med dig i det skræmmende at børn bliver federe og federe...Hvorfor sætter skolerne ikke ind med mere fysisk aktivitet og med at lære børnene at passe bedre på sig selv. Jeg forstår det simpelthen ikke...
Ha' en herlig helg :-))
De är duktiga de som är med i Biggest loser, och visst ger de inspiration...
Trevlig helg!
Tyvärr är det inte så lätt ibland att vara förälder. Jag har alltid skyllt på mina föräldrar att det är deras fel att jag ser ut som jag gör både genetiskt och via uppfostran.
Men ju äldre jag blir ju mer förstår jag att man inte får vara ett offer (skylla på omständigheterna) då föräldrarna ibland inte inser konsekvenserna av deras eget psyke. Jag tror ingen gör det med vilje. Man får helt enkelt göra om och göra rätt med det som gått fel. Det är ju tyvärr inte alla som är så starka som du och din mamma men som sagt så finns det hopp för alla. :D
Jag själv förstår att ett taskigt psyke går rakt ner i led generation efter generation och därför blir det förmodligen aldrig någon liten bebis från mig eftersom jag vill stoppa detta.
Oj vad jag blev känslomässigt engagerad av ditt inlägg och ärligt talat lite irriterad (om jag ska vara helt ärlig) eftersom det låter som du tar det så lätt när du skriver: "Varför gör man så mot sina barn?"... :D (Och nej jag tror och hoppas att du inte tar det så lätt som du skrivit eftersom jag vet att du är en smart person och har empati vilket resten av inlägget genomsyrar). Ha det toppen! Kramar
Jeg har ikke sett på dette programmet, men kan tenke meg at det kan inspirere når folk virkelig tar tak i livet sitt og gjør noe med det. Og det er jo vanvittig deilig for dem som har følt seg utenfor og kanskje blitt mobbet for overvekt og lignende at de virkelig kan få slå tilbake!! Skikkelig payback time!!!
Synes de er tøffe som er med i det programmet! :)
Lev og spis i forhold til lys, mørke, temperatur og hvordan du selv vil se deg selv i speilet;-)
Oj! Detta väckte lite känslor. Det jag reagerar över är extrem fetma. Inte att man är lite rund eller fyllig, vilket jag tycker är en helt annan sak. Extrem fetma är ju faktiskt direkt livsfarligt. De barn jag drar mina tankar till är barn på skolan där jag jobbat och jag vet ju bara vad de kommer ifrån för hem.
Kanske inte föräldrarna har möjlighet, kunskap eller vetskap, men då borde vi runt omkring bli bättre på att sträcka ut en hjälpande hand! Fetma är så förknippat med skuld och skam och om vi inte ändrar inställning, ser genom våra fördommar och istället för att dömma hjälper så kanske vi alla kan lära oss något mycket viktig.
Jag förstår att det kanske inte alltid är lätt med vikt, all ångest det medför och alla begränsningar det sätter både fysiskt och psykiskt, men det går ju inte att inte påstå att det är skadligt.
Att du Njett inte skall föra vidare ditt "kassa psyke" är trams! Jag blir så hjärligt ledsen när du skriver så. Den Njett jag har lär känna är en varm, älskvärd kvinna. Kanske osäker, rädd och med en förmåga att undervärdera sig själv, men absolut en människa jag kallar min vän, en människa med goda sidor, kunskap, inspirationskraft och glädje att sprida!
Jag har mycket förståelse, tanke och hjärta för de som kämpar, inte bara mot övervikt, utan även mot andra saker såsom psykiska, traumatiska och fysiska åkommor. Jag lider så mycket med dem alla o kanske därför blir jag så arg, ledsen, frustrerad. Jag vill rycka upp dem, ge dem hopp, skrika, motivera. Det är så mycket känslor. Jag vill bara allas väl. Ibland kanske jag uttrycker mig lite hårt, men kanske är det så att ibland måste man höra sanningen, eller hårda ord för att vakna och ta tag i sina problem?
Pussar kramar och all min kärlek.
Fint skrivet. :) Det som nog väckte mest "motstånd" i ditt inlägg var att du skriver det jag tänker eller snarare har tänkt.
Jag vill också hjälpa människor, motivera och hjälpa dem ur sitt skal. Men det går bara med kärlek och inte genom att döma och analysera i sönder (du vet att jag vet). :) Svårt, men det kommer vi båda att fixa, åtminstone en liten bit och från olika håll och på olika sätt.
Du om någon (tro det eller ej) har hjälpt mig med dina vänliga ord och tron på det goda och lyckliga. Även om det bara är en text på min skärm så känner jag din empati och värme ända fram och in i mitt hjärta. :)
Jag lovar att du får andra att känna så också. Kramar på dig och jag hoppas du får en trevlig helg
Inspiration er jo godt, hvor man end finder den.
Skicka en kommentar