Mr Dubai...

Min Dubai.

...Jag trodde inte jag skulle bli ledsen. Att jag redan innan han har åkt skulle sakna honom så mycket.

Jag tycker det är lite svårt att erkänna hur mycket, och lätt, jag fastnade för Dubai. Den stirrige, vackre gentlemannen som har blivit en del av min vardag, och mitt liv. Jag är så tacksam för att jag har fått möjligheten att ha en så fin häst som Duabi. Jag älskar hans personlighet, hans känslighet och hans stora hjärta. Jag har aldrig träffat en häst som Dubai, och jag har aldrig haft så mycket känslor för en häst förut.

Men trots detta känns det rätt och det är ju mitt eget val. Jag och Dubai skall gå skilda vägar. Jag vet att han kommer få det fantastiskt fint dit han kommer och jag kan åka dit och pussa på honom ibland (ja du kan räkna med att jag kommer Johanna!) Är så kär i Mr Dubai. En förälskelse som inte kommer gå över i första taget! Han har varit hos mig när jag behövde honom som mest och jag ser honom som en riktig välsingnelse. :)

Tack vare Dubai kommer mitt liv alltid fyllas av hästar. Alla sorg, stress och oro sköljs bort i närheten av hästar. Hästarnas värld kommer allid vara en fristad. Jag är och kommer alltid vara hästbiten.

Så undrar du varför jag är lite ledsen så är det för han redan saknas mig. Jag känner lite stress, oro och rastlöshet. Vill gosa, pussa och krama honom så mycket jag bara hinner. Han skall känna sig som den mest älskade hästen i världen, för det förtjänar han.

Varför gråter jag när jag borde vara glad? Jag vill inte att det skall bli söndag...

Tack