!,2,3...

...Inte ge upp! Jag ska vara duktig. Visst kan det vissa dagar var så svårt att motivera sig till träning? Jag är duktig och jag har inte släppt på garden, men efter en knapp vecka med morgonpowerwalk eller löpning och ridpass på eftermiddagarna är jag faktiskt lite trött. Det är nu som träningsvärken börjar komma, soffan ser så mjuk ut..."rösten" i huvudet viskar...

-Kanske strunta i att gå ut på morgonen idag...Sängen är såå skön, du behöver inte träna...Kom igen, ligg kvar... :)

.

När man börjar bryta en vana är det väldigt lätt att det i lavinfart rullar utför. Jag njöt verkligen av mina morgonrundor, jag gjorde situps och armhävningar varje dag och log när jag gjorde det. Jag känner mig själv, jag vet hur bra jag mår av att träna och hur bra jag mår i min kropp när jag rör på mig och har fasta rutiner. Jag vet att om jag fortsätter så kommer den känslan och glädjen i att träna återkomma. Allt handlar om att göra det till en vana, och i takt med att konditionen blir bättre bli ju träningen mer givande och roligare.
.

Man behöver ju inte träna bara för att gå ner i vikt. Det är så lätt att hamna i den "fällan" "Jag är ju inte tjock, då behöver jag inte träna". Jag tränar för att få en bättre kondition, för att bli piggare, alertare och för att jag skall bli starkare. Jag mår inte bra av att äta för mycket socker, kolhydrater och skräpmat. Magen sväller till en boll och jag blir slö och tråkig.

.

Så varför är det då så svårt att motivera sig ibland? Kan det vara så att "synd" faller oss människor så mycket lättare i fatet. God mat, god dryck. Från det att vi var små har vi lärt oss att uppskatta myspys, filmkväll och att chips är en lyx . :) Jag har ju det så skönt här på soffan med ett glas vin...Hmmm...? Svettas...springa...flåsa...träningsvärk...Ush!

.

Jag behöver motivation, jag behöver power och jag behöver mer jäklar anamma! Skall slå mig själv på låren likt en sprinterlöpare inför ett OS-lopp, jag ska inte vika hädan för soffans lockelse och jag ska komma igång igen...

.

En sak jag har lärt mig är att det är väldigt bra att skriva och berätta för folk vad man har för plan och vad man har gett sig in på. Då måste man ju infria sina löften och inte "svika" sig själv och alla man har berättat för. :) Att sätta ord på det man har bestämmt sig för kan göra det hela mer verkligt och mer allvarligt. Nu kan jag inte smita undan. Nu måste jag vara duktig. :)

.

Så då var det dax för styrketräningspasset då...Situps, armhävningar, knäböj, hopprep och viktmancehetter. 1,2,3 nu kör vi! / Mikabella