Åh så klurigt, men...

...Åh så roligt. Försöker lära mig PhotoShop. Är ganska svårt. Jag är ju inte direkt tålmodig och istället för att läsa och sånt trams trycker jag på alla knappar jag kan hitta, klipper, klistrar, fixar olika "layers" och leker med "highlightsen". Man kan ju göra hur mycket som helst...Pust... ;) Finns världens bästa sida om man vill lära sig mer och få bra tips på olika möjligheter och funktioner i just PhotoShop. Super bra (!) och jag SKA läsa och ge det tid, men tror ni jag har tålamod just nu?!...
.
Min man är grym på P.S. Han försöker lära mig och visst snappar jag upp en helt del,(har väldigt bra "kom ihåg") problemet med mig, som ofta, är att jag liksom vill kunna ALLT på en gång! Vill inte vara nybörjare. Tråkigt! Vill vara duktig direkt. Detta gäller allt. Jag vägrade spela på "fusk nybörjar utslagen" när jag skulle lära mig spela golf, min ridinstruktör skäller på mig att jag måste sänka kraven på mig själv och jag vill kunna springa 1 mil direkt (vilket inte alls går :( )
.
Ibland är denna egenskap suverän. Jag blev faktiskt riktigt duktig på golf, lärde mig slå långt och är inte rädd för att gå en runda med en "singelhandicappare". Jag har vunnit de 2 tävlingar som jag ställt upp i och att ta grönt kort var enkelt som en dans. Allt pågrund av min vägran att inte tro att jag kan och att jag vägrar vara "nybörjare"
.
...Egenskapen kan ju dock vara ganska irriterande, hämmande och frustrerande ibland. T.ex. har jag väldigt dåligt tålamod med att lära mig saker som tar tid. Med tekniska saker såsom mobiler, datorer och diverse fjärrkontroller ser jag inga problem, jag trycker på ALLA knapparna. Jag är envis till tusen och förr eller senare löser det sig ju. Värre är det med saker man liksom inte kan "fuska" sig till att kunna, saker som kräver mer exakthet och engagemang. Spela instrument, namn på div. växter, akvarellmålning eller förståelse för fysik, matematik och kemi. Jag löser det på ett enkelt sätt...jag undviker det helt enkelt. :)
.
Ja jag vet...fegt kanske, men jag vet att min envishet får mig att ge mig tusan på att lära mig, och pga av all irritation, alla vredesutbrott och känsla av misslyckande så tycker jag inte det är värt det ;) Jag kan om jag vill, men varför? Jag är ju "på lag" med min man och han kompliterar mig utmärkt med kunskap om saker som jag inte änns vill ge mig in på att försöka förstå. Tillsammans är vi ett väldigt bra lag. :)
.
Man måste utmana sig själv lite emellanåt. Lär dig att fäktas, gå 1 mil varje lördag, studera spanska...Ja en utmaning kan ju vara precis vad som helst. Man växer, man får bättre självkänsla, självinsikt och man får mer kunskap att föra vidare och dela med sig av. Det är roligt att kunna saker. massor av saker. Förvåna din omgivning med "onödigt vetande", coola karatesparkar eller varför inte din förmåga att själv snickra ihop en friggebod?! Jag utmanar er! Nya kunskaper, upplevelser och nya mål! Nu lär vi oss nya saker! Skicka gärna en kommentar över dittt val. Vad har du gett dig tusan på? Vad ska du kunna om en vecka, en månad, ett år?
.
Kramar från en just nu datanördig Mikabella. :)
.
Ps. Vad tycks om bloggens nya look? :) Ds.