...Jag saknar honom. Mer än jag kanske erkänner. Det är väldigt tomt efter
Mr Dubai. Söndagar brukade vara långa uteritt med någon stallkompis, pyssel och mys. Jag saknar hans varma mule, hans snälla ögon och hans härliga kraftfulla galopp. Det är inte bara en häst jag saknar utan det är en vän, hans personligheten och roliga små upptåg.
Åh vad jag längtar efter en häst. En ny vän att lära mig saker tillsammans med, ett nytt äventyr. Dubai såg verkligen till att jag blev hästbiten...och han bet mig inte en enda gång...
Jag tittare efter hästar hela tiden, lite på skoj, men ganska mycket på allvar också...eller...jag drömmer. Jag
affimerar som min svärmor hade sagt. Jag vill tro att jag någon dag hittar "min" häst och att jag är modig, tillräckligt rik och galen för att köpa den. Jag vill inte att mitt liv skall vara utan häst. Jag älskar att vara en hästtjej, och nu är det något som saknas i min lilla värld. Min värld är underbar, jag är lycklig och älskad, så jag skall inte på något sett klaga, men om jag skulle önska efter något som jag ser som en dröm är det att få ha en liten häst igen.
En dag så kommer den...min drömhäst...Och visst kommer Dubai stå som förebild för hur en riktigt bra häst skall vara. Alla andra hästar jag har haft kaninte mäta sig med honom. Han är verkligen en helt fantastisk häst och jag är så glad för att han har varit min.